För sisådär ett år sen började jag sticka på någonting magnifikt. Det gick hejdundrans fort för jag var manisk i vanlig ordning, och jag blev klar och jag sammanfogade bitarna och de satt inte bra och jag tappade inspirationen och glömde bort härvan i en byrålåda full av halvfärdiga projekt.
När jag härom nyss läste era tankar om prestationsångest fick jag ny ork och beslöt mig ta tag i vad som faktiskt hade potential att bli ett av mina allra finaste makerier.
Weasleytröjan.
Det blev många vändor av elände och upprepning. Har bland annat klippt(!) i stickningen och gjort om midjan fyra gånger. Den fick bli melerad i gult för garnet tog slut och fanns inte i butik. När jag precis var klar hittade jag två nystan i syskrinet, Mvh inte tålamod att leta. Nåväl, det kan ju bli en till basker.
Utan lite mer cheerleader liksom. Föreställ mig på quidditch-läktaren.
Mönster: Drops Symphony av Drops Design, med kortare midja (avmaskning för ärmhål efter 29 cm) och virkad ringning.
Mönster bokstav: Eget.
Garn: Drops Alpaca 3650 och 2923. Antalet förbrukade nystan har jag glömt bort.
Stickor: 4 mm.
Sticksätt: Slätstickning med dubbelt garn.
Arbetstid: Ett år.
R:et har jag broderat på i efterhand, med samma gula garn som i halsduken. De röda skiljer sig emellertid åt, även om det kan vara svårt att utröna från bilderna. Tröjan är mer rostfärgad, till Rons stora förtret (”I hate maroon”).
Nu när den är färdig, hur nöjd är jag på en skala en till tio Bertie Bott’s bönor?
Besinningslöst nöjd! Såhär tänker jag se ut hela vintern.
Här kan ni läsa mer om när jag tillverkade trollstaven och Gryffindorhalsduken.
Weasley is our king!
Lämna ett svar