Vindalsö, våran ö, Vindalsö

Nu är jag hemma! Och jag har haft det så himla bra.
Man brukar bli ganska mätt på lägerliv efter en vecka av sol, vind och regn med bara en tältduk som skydd, massor av folk överallt, kallt tvättvatten, dålig sömn och ständig aktivitet. Jag brukar tycka det är hyfsat skönt att komma hem till duschen, sängen och en eller två minuter egentid – men inte den här gången. Jag ville inte åka därifrån och nu längtar jag tillbaka.

Det har varit ännu stressigare än vanligt, med fullsmockat dagsprogram och obligatorisk uppstigning klockan 07.00 trots tidningsskrivande till långt inpå småtimmarna varje kväll. Det har varit Henning, jag och för mycket arbete, för få datorer, för lite hjälp och för mycket distraktion. Men oj så kul vi haft!

Själva Vindalsö var paradisiskt som Melonia. Lägerplatsen låg i en liten vik med långgrund sandstrand och gles tallskog. Personligen satt jag mest i redaktionshuset Wesselina, som låg en bit bort på en klippa med utsikt över hav, kobbar, förbipasserande båtar och framför allt – solnedgången. Det har stundtals varit svårt att koncentrera sig på arbetet och ett tag var det nära att tidningen blev en hel liten roman om Havet istället. Genomljuvligt.

Hur som helst. Sena kvällar och tidiga morgnar, massor med sol och frisk luft, havsbad och nära, nära vänner. Jag vill göra om alltihop en gång till och jag behöver inte ens pausa emellan.
Stillar min längtan till nästa års läger genom att gå till Holken och hjälpa till med uppackningen imorgon, därefter lutar det mot champagne för att fira ett väl genomfört arbete. Nu är jag rätt trött.

Kommer massor av bilder.