vi låtsas att det regnar (och så gör det det)
Juni har varit idel sommardagar hittills. Knappt skuggan av ett moln har passerat över gården.
Men igår kväll ställde jag ut alla växter från husväggen. Radade upp krukor på altanräcket och på utemöblerna. För nu skulle det äntligen regna.
Men det var som en slät kopp kaffe utan påtår. Fuktig jord på toppen av krukorna men inget vatten uppsamlat i faten. Tagetes och pensé hade slagit sig ner runt bordet och skrek om påfyllning. Jag gick en promenad genom det fuktiga gräset, fick blöta tår och andades in den friska sommarfukten. Önskade mig mer. Gick in igen och tände lampor. Tänkte att om vi låtsas att det regnar så gör det kanske det.
Mitt Muminhus har växt till sig sen vi hördes sist. Jag lekte mina regnlekar tillsammans med Hemulen som fick sortera frimärken i arbetsrummet. Typisk inomhusaktivitet när det regnar.
Och efter en stund hördes det efterlängtade smattret mot rutan igen. Det kom en enda blixt och den var nära. Jag räknade inte sekunderna till dundret men jag höll andan. Så tog jag Vifslan med mig ut och vi satte oss under taket vid dörren för att lyssna och nosa. Om vi var riktigt tysta kunde vi höra penséerna sjunga.
Cecilia N
22 juni, 2020 at 23:51Sjungande penséer!
Det kommer jag inte få höra i år, ety jag har inga penséer.
Behövs det regn också så saknas det med …
Men idag har jag i alla fall sått ringblommor och vattnat som bara attan.
Blir det några så blir jag glad.
Linnéa
22 juni, 2020 at 11:03Det är så mysigt och avkopplande att sitta ute när det regnar. Att bara lyssna på regnet som faller och alla dofter från växtligheten som fyller luften. Jag har också verkligen saknat regnet i juni, men det var så härligt när regnet äntligen bestämde sig att komma mitt under midsommaraftonen. Nu hoppas jag på att sommaren skall bjuda på lite fler skurar och inte bara galen värmebölja som fyllt juni hittills.