vår i London, blommor, pastellhus, musikal och Exhibitionism

London i april, 2016.

Nu hade vi hunnit gå på Columbia road flower market, loppat på Brick Lane, besökt inspelningsplatsen för Harry Potter-filmerna, tittat på en utställning om Alice i Underlandet, samt fikat på Lady Dinah’s kattcafé. Men än var vi inte riktigt klara med Alice och den vita kaninen. Från kattcaféet strosade vi ner mot Themsen och South Bank.

Fann vackra detaljer på marken.

Och tronandes på taken.

Kvällssolen sken och det var bokloppis längsmed floden. Jag letade fruktlöst efter sagan om Tom Kitten åt Andreas (vi har den nu!) bland barnböckerna.

Långa skuggor och ett gyllene ljus målade kajen i grågula ränder.

Så småningom drog det ihop sig mot musikalföreställning på Olivierscenen inne på The National Theatre.

Nämligen Wonder.land – en otroligt fin, modern tolkning av Alice i Underlandet, utformat som ett datorspel och tonsatt av Damon Albarn!

En himla fin och bra föreställning och ett perfekt avslut på dagen, tänkte jag, som föga anade att jag skulle bli väckt igen några timmar senare av att brandlarmet på vårt boende gick (alltid när jag är i London). Nåväl, det var bara nån ungdomlighet som rökt på rummet och ingen värre fara än att vi fick utrymma i bara nattlinnet, trampa gatsten en kvart och sen återvända in.

Den sista dagen hade vi bara en utställning att hinna med, och resten av tiden ägnade vi åt att flanera runt stan och titta i bokaffärer (The Cursed Child skulle snart släppas och jag var ännu lycklig ovetandes om den stundande besvikelsen).

London visade sig från sin bästa sida och allting stod i blom.

Som alltid när jag är i England fantiserade jag om att flytta dit. Inte just till London, fast somliga av de här husen var bra lockande – eller i alla fall deras trädgårdar.

Pasteller som en karamellstång.

Vårt slutgiltiga utflyktsmål var Saatchi Gallery och utställningen Exhibitionism med material från hela the Rolling Stones (då) 54-åriga karriär. En helt underbart nostalgisk, häpnadsväckande och vacker utställning som inte bara bestod av rena bilder och objekt, utan också uppbyggda miljöer och som slutade med en hel halv rockkonsert med 3-d glasögon på ett dansgolv framför ett inspelat liveframträdande av Satisfaction. Mycket intensivt och härligt!

(Här sitter jag på en förlängd Stonestunga och klistrar frimärken på vykort från kattcaféet.)

Efter det behövde vi styrka oss med kaffe och smörgås, på Paul’s, precis som när vi besökte Chelsea Flower Show 2011.

Och sen var det dags att fara tillbaka hem till Sverige igen!