”Kan du måla rädslan?”
Jag skiljer på broderi och måleri i ett avseende: Jag använder broderi för att stå ut och måleri för att släppa ut. Ett broderi kan jag sitta med i händerna och känna hur ett lugn kommer över mig, med måleri däremot är det som att kroppen röjer upp alla känslor i en tornado för att sen spruta ut dem på duken. Jag får mycket mer utlopp för min ångest när jag målar, medan jag håller mig själv i schack och bearbetar känslorna när jag broderar. Det är möjligt att det här förhållandet förändras över tiden, allteftersom jag blir en mer erfaren och experimenterande brodös.
two suns in the sunset, 2014, 30,5 x 40,5 x 3,5 cm, akryl på duk.
Ett av mina största hjärnspöken är misstron på människans framtid. Jag har berört den väldigt lätt tidigare, men kontentan är att jag inte tror att vi kan överleva på jorden. Den här bilden behandlar en bit av den rädslan. Den föreställer den sista solnedgången över Tellus, som sammanfaller med utlösningen av den första Bomben. Två solar i solnedgången. Roger Waters har hjälpt mig med titeln.
Jag gjorde den i höstas när min psykolog frågade om jag kunde måla rädslan jag inte kunde formulera i ord. Att formulera ord nog för att blogga bilderna har jag inte heller förmått mig förrän nu, när solen skiner lite och undergångskänslan inte är fullt lika påtaglig.
that keeps the anger in
gives way
and suddenly it’s day again
the sun is in the east
even though the day is done
two suns in the sunset
could be the human race is run
Lämna ett svar