two suns in the sunset
”Kan du måla rädslan?”
Jag skiljer på broderi och måleri i ett avseende: Jag använder broderi för att stå ut och måleri för att släppa ut. Ett broderi kan jag sitta med i händerna och känna hur ett lugn kommer över mig, med måleri däremot är det som att kroppen röjer upp alla känslor i en tornado för att sen spruta ut dem på duken. Jag får mycket mer utlopp för min ångest när jag målar, medan jag håller mig själv i schack och bearbetar känslorna när jag broderar. Det är möjligt att det här förhållandet förändras över tiden, allteftersom jag blir en mer erfaren och experimenterande brodös.
two suns in the sunset, 2014, 30,5 x 40,5 x 3,5 cm, akryl på duk.
Ett av mina största hjärnspöken är misstron på människans framtid. Jag har berört den väldigt lätt tidigare, men kontentan är att jag inte tror att vi kan överleva på jorden. Den här bilden behandlar en bit av den rädslan. Den föreställer den sista solnedgången över Tellus, som sammanfaller med utlösningen av den första Bomben. Två solar i solnedgången. Roger Waters har hjälpt mig med titeln.
Jag gjorde den i höstas när min psykolog frågade om jag kunde måla rädslan jag inte kunde formulera i ord. Att formulera ord nog för att blogga bilderna har jag inte heller förmått mig förrän nu, när solen skiner lite och undergångskänslan inte är fullt lika påtaglig.
that keeps the anger in
gives way
and suddenly it’s day again
the sun is in the east
even though the day is done
two suns in the sunset
could be the human race is run
Mikaela
15 februari, 2015 at 20:46Liljevalchs är för övrigt dumma i huvudet som refuserade den här!
Alicia Sivert
16 februari, 2015 at 10:05<3
Mikaela
15 februari, 2015 at 20:45Vet du, jag har inte riktigt kunnat sluta tänka på den här tavlan. Den är verkligen fantastisk och väcker så mycket känslor hos mig. Det är faktiskt inte så ofta det händer för mig, men den här har verkligen fastnat i mitt huvud. Så mycket ångest och hemskheter i en bild. Önskar jag kunde uttrycka mig hälften så mycket i bild, jag får mest bara ner "det här var en fin bild" utan något djup eller känslor. Du är verkligen makalöst bra!
Alicia Sivert
16 februari, 2015 at 10:05Tack, Mikaela, jag är glad att den bitit sig fast i dig – det betyder mycket för mig att den kan göra det!
Vad är du i för sinnesstämning när du målar och tecknar? Är du inspirerad eller frustrerad? När du använder skapande för att hantera dina tunga känslor – gör du det för att stå ut eller för att släppa ut? Jag tänker på det jag skriver i början av inlägget, om skillnaden på broderi och måleri för mig. Just nu sätter jag med med ett broderi när jag behöver orka klara dagen och då kan jag få känslan att det är skönt att göra och att resultatet blir fint men att det inte betyder mer än så för mig. När jag målar (med undantag för akvarell som jag använder mer på samma sätt som broderi) är det oftast för att jag inte står ut längre – jag måste måla ut någonting som kväver mig, annars imploderar jag. Kanske är det den sinnesstämningen en måste vara i för att det ska kännas som att en riktigt fått ut allting efteråt? Måla för att en måste, inte för att en vill.
elinor ellafjella på ig
12 februari, 2015 at 15:17Har sett den här tavlan tidigare i din blogg och då har jag tänkt att solarna i bakgrunden var julgransbelysning.. När jag fick läsa din förklaring har jag inte kunnat sluta tänka på den. Det där har-ögat hemsöker mig och jag nästan hör stillheten innan bomben slår i marken. Fyfan vilken otäck tavla. Skrattar åt min första tolkning av tavlan som typ var "ååh en liten kanin i juletid", för jag tänker att det är det tänket som kommer göra att jorden går under.
Alicia Sivert
12 februari, 2015 at 15:53Men haha ÅH detta!! <3 Älskar att bilder har olika inverkan på olika betraktare – samtidigt som det kan vara superfrustrerande när en vill säga något som en tycker är heeelt uppenbart. Ändå otroligt häftigt hur dina tankar om målningen kunde förändras helt! Minns en vän till mig som hade nån abstrakt grej som symboliserade massa svåra känslor för honom och jag KUNDE bara INTE få bort bilden av en liten hamster som stod på bakbenen och sträckte sig mot himlen ur mitt huvud. Snacka antiklimaktiskt!
Och så slutsatsen att det är åh-en-julkule-kanin-mentaliteten som till sist sänker mänskligheten, det är liksom bara för fint och sorgligt och sant </3
hille
12 februari, 2015 at 14:27Åh wow, blir helt mållös av detta! Önskar att jag hade lättare för att skapa sådant, oftast har det jag gör inte något särskilt djup (inte medvetet iaf, hehe). Behöver verkligen släppa loss lite, tror jag allt. Verkligen superbra/fint är detta iaf!!
Alicia Sivert
12 februari, 2015 at 15:47Vad intressant! Jag har absolut oftast något som behöver komma ut när jag målar. Men å andra sidan är broderierna ofta mer "dethärharjaglusttill" så det kanske går på ett ut bara att det är olika medier. I vilket fall: asjobbigt att grotta i sig själv såhär men det ger mig verkligen någonting när jag gör det. Sen är det inte alltid en vill hänga upp sin ångest på väggarna efteråt, haha x(
Synne
10 februari, 2015 at 15:29Fy søren, du er dyktig. Intenst stemningsfullt maleri! Det er godt å uttrykke seg kreativt!
Alicia Sivert
11 februari, 2015 at 11:53Tack så oerhört mycket! Ja, det är det verkligen :)
Jessica
10 februari, 2015 at 08:27Detta är så himla makalöst. Förstår inte, du skapar så magiska ting hela tiden HUR GÖR DU. <3
Alicia Sivert
10 februari, 2015 at 11:05<3<3<3
x-handarbete-pyssel
10 februari, 2015 at 08:13Bra sätt att få utlopp för sina känslor!
Och människans framtid kan man ju fundera över!
Fint att du delar med dig av din konst och dina tankar!
Själv försöker jag hålla ufo-peppen på topp, rapport kommer till helgen :)
Kanske du har ufon i dina gömmor och vill vara med och peppa?!
Önskar dig en fin vecka!
Alicia Sivert
10 februari, 2015 at 11:04Jag har mängder av ufon! Men januari har varit lite stillsamt på den kreativa fronten efter en hektisk höst så jag får göra ett nytt försök till februari!
Tack dito :)
idreaido
10 februari, 2015 at 06:04Whaa, vilka två känslosamma tavlor (kikade in på länken du satt i inlägget).
Kan verkligen känna igen mig i dina tankar och tycker det är modigt och bra att du skriver om dem.
Levde själv i två år borta från det mer rutinmässiga livet med jobb eller skola och började då se mer och mer hur samhället är byggt och hur mycket skit konsumtionen och kapitalismen skapar.
Ibland vet en inte hur en ska orka, men nånstans kanske en måste våga tro litegrann. Jag har mina hjältar som gör vad de kan för att det inte ska gå käpprätt åt helsike, men går ju inte att blunda för att det behövs så mycket mer.. menne.
Alla kan ju göra rätt mycket tillsammans, men när det är så mycke blint å egostyrt folk så börjar en ju undra, öhö. Funkar ju inte att bara mumsa på rättvisemärkta bananer, gå och rösta och vänta på att politikerna ska hitta på nåt vettigt när de är styrda av kapitalet.
Men ja, fint folk finns det också. Kolonierna.se <3 t.ex.
Önskar dig en himla fin vecka Alicia, tack för att du delar med dig av ditt skapande.
Alicia Sivert
10 februari, 2015 at 11:03Tack för att du delar med dig! Jag känner samma sak. Ens egen inverkan är så himla liten och ändå kämpar man – och så gör de som sitter på makten eller har verksamheter som spelar roll ingenting som helst. BLÖ.
Kram på dig, och en fin vecka till dig med!
Helga
10 februari, 2015 at 05:45Asså du, det här är så himla bra. Jag tänker på Watership downs som jag inte sett sen jag var liten och tyckte den var så läskig. Och på att jag är likadan på sätt och vis fast min ångest oftast handlar om att jag tycker att människor är rätt hemska varelser. Och så fick jag helt plötsligt jättesvårt att förklara vad jag menar.. Kanske för att klockan inte ens är 7 än :P
Alicia Sivert
10 februari, 2015 at 11:02Jaaaaa, Watership Down!!!! Var helt hänförd av den när jag var liten. Försökte läsa om den för något år sen men misslyckades. Kanske skulle prova igen!
Ja, jag vet. Jag växlar mellan nån slags naivitet att alla människor är goda och går att rädda och vill varandra väl egentligen och samtidigt blir jag gång på gång påmind om att mänskligheten bara är ond och vill ta profit. Det känns så hopplöst ibland :/
Madde
9 februari, 2015 at 17:03Heja dej! Klart som korvspad att du kan sätta ord på rädslan, genom färgerna.
Alicia Sivert
9 februari, 2015 at 21:00Tack! Det var fint sagt :)
Mikaela
9 februari, 2015 at 16:56Den är helt fantastisk och blir ännu mer fantastisk av att läsa dina tankar kring tavlan! Wow alltså. Jag delar din rädsla för övrigt, så mycket skit vi ställer till med och hur kapitalismen styr allt gör mig helt lamslagen ibland.
Alicia Sivert
9 februari, 2015 at 21:00'Lamslagen' är exakt rätt ord! Där lyckades du med det jag inte gjorde. Ska skriva det på baksidan av målningen så jag kommer ihåg.
<3
Beatrice
9 februari, 2015 at 15:58Den här tycker jag så himla mycket om. Gillade den redan under glimtarna till Liljevalchs-sökandet, och tycker den är himla fin fortfarande! Wow alltså, bara wow.
Alicia Sivert
9 februari, 2015 at 20:59<3
Anonym
9 februari, 2015 at 12:53Wow! Den är mästerlig, Alicia!
//Markus.
Alicia Sivert
9 februari, 2015 at 14:11Tack kompis :)