till Rosenhed

Efter växtfärgningskursen styrde jag, Jessica och Mikaela kosan mot Rosenhed.

Där dignade träden av äpplen.

Och inne i villan huserade två idoler: mästerkatten Lumos, och Jessicas otroliga mamma Lena som var mitt i ett syltkok.

Jag hade inte varit hemma hos Jessica sen i oktober, och det hade hunnit hända rätt mycket sedan dess. Rosenhed håller liksom på att utvecklas till det vackraste huset på jorden.

William Morris-tapeterna i vardagsrummet (arsenikfria hoppas jag, hehehehe) gör sitt till!

Fullt av växter på tork i fönstren.

Lumos gosade med sina egna fötter, alltså verkligen kramade och pussade dem som om de äntligen återvänt hem från en affärsresa i fjärran länder. Det var gulligt!

Det är så mycket fina stilleben och saker att titta på.

Men allra finast är den här personen! Astrofinast i sin astroklänning!

Vid Jessicas arbetsbord hittade jag en gammal idol. Hennes nåltovade isbjörn och de små små trampdynorna fick flera artärer att brista inom mig.

Vi hängde runt en stund, tittade på magiska saker och klappade Lumos.

Och innan det var dags för oss att rusa till tåget fick vi nybakt limpa med hemgjord färskost. Alltså ni hör ju. Det gick ingen direkt nöd!

Och av Jessica fick jag och Andreas en förlovningspresent-i-efterskott: hennes bergskedja i collageteknik som vi gått och trånat efter så länge! Bästa, vackraste presenten någonsin! Varje gång jag ser den får jag svindel och tänker på när vi nästan dog uppe på en alptopp i somras och så blir jag glad att jag lever. Men det är en annan historia!