Det är svårt att förklara vad jag upplever just nu. Den här hösten har varit mitt livs mest inspirerade och lyckliga tid och allting jag någonsin sökt och kämpat för håller liksom på att falla på plats under samma ögonblick. Jag måste bara hålla ut ett par andetag till.
Så jag stannar kvar i skolan till sent på kvällen. Flämtar i otålig frustrationseufori, pratar, blandar musik och målar fan på väggen (för honom tycker jag om).
Lämna ett svar