självporträtt i spegel

Minns ni självporträttet jag höll på och bråkade med i helgen? Som jag skämdes för att visa er för att det befann sig mitt i sin värsta fulhetsfas? Vet ni, jag lyckades rädda det!

Såhär såg det ut. Utmärglat, skevt och vindögt. Vore det inte för Den Kreativa Veckan där jag tvingas dela både upp- och nedgångar hade det nog åkt direkt i soporna.

Men bara den enkla anledningen att jag behövde visa det för er sporrade mig också att lägga några timmar till på målningen, för att kunna ge en alternativ ”efterbild” liksom. Jag gjorde om partier jag inte var nöjd med, flyttade högerögat lite utåt och nedåt.

Breddade munnen och dämpade den vänstra mungipan lite. Och sen var det klart. Eller ja, jag jobbade med håret och skjortan och ännu lite till med skiftningarna i ansiktet också. Allt som allt tog målningen kanske sex timmar.

Det blev faktiskt riktigt bra! Jag ser fortfarande rätt spooky ut och ögonen är inte riktigt i nivå, men vem bryr sig liksom. Porträttet är målat live i spegel (och därför spegelvänt, obviously – men det tänkte jag inte ens på, för det är ju så jag ser mig själv oftast) med billiga täckfärger av modellen Readymix från Lekolar. Jag valde dem för att testa om det över huvud taget går att jobba konstnärligt med material av skolkvalitet, och använde bara primärfärgerna (rött + gult + blått) och blandade egna nyanser, samt svart och vitt. Det gick ju utmärkt!

Färgen var lite vattenlöslig även efter att den torkat så att måla med den var som en blandning av akryl och akvarellteknik. Den lila bakgrunden är gjord med rest-akrylfärg från System 3 och målningen är gjord på duk.

Fredrika sa att det ser ut som ett porträtt ur en Tim Burton-film. Det tycker jag var en fin tanke! Hänga där i nåt slott och sätta skräck i folk liksom. Det gjorde jag så gärna!