När jag målar eller broderar använder jag ofta en eller flera referensbilder för att få inspiration till linjer, skuggor och proportioner. Men i ett visst skede av processen, när jag liksom fastnat i målandet och flowet, glömmer jag så gott som alltid av referensbilden och går mer på känsla. Resultatet är ett romantiserande, lite naivt bildspråk med överdrivna kontraster och mycket färg.
När jag var yngre grämde det mig enormt att jag inte kunde måla eller teckna fotorealistiskt, vilket jag tyckte var eftersträvansvärt och Det Enda sättet att visa att man var en Skicklig Bildskapare. Hur jag än försökte kunde jag inte komma undan Alicia-filtret, och att med linjaler, regler och färgkartor försöka rama in arbetet har aldrig funkat för mig, inspirationen dör liksom direkt.
Idag är jag lite klokare, eller lite mindre brydd. Jag har förlorat intresset för fotorealistisk konst, och föredrar både att skapa och titta på den som istället förstärker något i bilden. Jag beundrar fortfarande den som kan teckna eller måla så det ser ut att vara på riktigt, men jag helgar inte längre det som ideal. Därför tänkte jag idag visa upp några exempel på målningar jag gjort, och vilka foton som varit referens för dem! Det är lite läbbigt och utlämnande, eftersom det gör skillnaderna väldigt påtagliga, men jag tror det kan vara nyttigt både för mig och dig att se! Så nu kör vi:
Andreas baserad på hans selfie. Målad i akryl 2013.
Ljungpipare på Skalfjället. Akvarell 2015.
Andreas foto på oss i hallen och mitt bidrag till Monthly Makers ljus-tema i november, 2015. Akvarell.
Lärkfalken vid Muskmyr. Akryl på spånskiva, 2016.
Mammas foto av mig, julen 2012 och målningen som mamma minns mig, 2014. Akryl på spånskiva.
En av kvigorna på Augstens gård som modell för The Post War Dream. Akryl, 2013.
Använder ni er av referensbilder när ni skapar? Hur relaterar ni till dem?
Lämna ett svar