processer och prototyper
En av skoluppgifterna jag haft under den här månaden har varit att konstruera prototyper till mitt projekt. Det har varit oväntat svårt!
Jag har insett att detta verkligen inte är en arbetsprocess jag är van vid eller tar till naturligt. När jag får en idé klottrar jag oftast bara ner en snabb skiss på papper innan jag sätter igång. Jag har sällan tålamod att invänta rätt tid på dygnet eller införskaffa rätt material – jag tar det som finns till hands (vilken tur att jag bor i ett materialförråd).
Mer tanke än såhär gav jag inte min lappuggla innan jag började brodera.
Förra året var jag på Ateneum i Helsingfors för att titta på Tove Janssons 100-årsutställning. Jag minns att jag fascinerades över hur många gånger hon tolkat samma bild i olika tekniker, och gjort oerhört ambitiösa prototyper – många timmars jobb i akvarell inför en målning i olja. Det stämde inte alls med min egen arbetsprocess.
Jag tror att jag tröttnar ganska snabbt på motivet. Så snart jag gjort ett försök att avbilda det, må det vara lyckat eller misslyckat, vill jag gå vidare. All den tid jag då lägger på en prototyp dras från den jag vill lägga på det riktiga verket.
Samtidigt är det oerhört viktigt för mig att lära mig det här arbetssättet. Att kunna leverera seriösa prototyper är en stor del av att ta beställningsjobb och uppdrag eller söka stipendium och är troligtvis något som framtida samarbetspartners och arbetsgivare fordrar. Därför trälar jag vidare.
En yttepytteliten prototyp med motiv av en ljungpipare på kalfjället har jag lyckats frammana. Jag märker hur jag slarvar och broderar mest på måfå utan att dubbelkolla att det blir bra, eftersom jag vet att det inte är ”på riktigt”. Sen jag gjort den här bilden har jag också helt förlorat intresset för den. Jag känner mig klar.
Kanske är det ett personlighetsdrag, kanske har det att göra med att jag gör ett konstnärligt projekt snarare än utvecklar ett bruksföremål, kanske är det en kombination.
Betydligt noggrannare har jag varit när jag porträtterat lambgiftet på Faludden. Det är roligt att jobba i miniatyr, men svårt att inte bli för slarvig eller för den delen – för noggrann. I det här fallet är jag på väg att göra ett riktigt alster av prototypen. Att det ska vara så himla svårt!
Hur fungerar ni? Behöver ni planera, låta en idé växa, införskaffa rätt material och göra noggranna förberedelser innan ni sätter igång? Eller är ni som jag som springer huvudstupa in i nya projekt och upptäcker först i efterhand att ni börjat i helt fel ände?
Jessica
10 november, 2015 at 19:55Alltså jag är nog som du, jag tröttnar så himla snabbt. Jag har ju mycket till och med bytt TEKNIK från gång till gång för att jag tröttnar så snabbt haha. Men jag vet inte, kanske får börja öva på att göra prototyper!
Dina blir hemskt fina i alla fall!!!!
Ruth | HungryHeart.se
8 november, 2015 at 11:16Jag gillar i och för sig både att gå och grunna på ett projekt för att låta det växa fram i huvudet och att bara börja skapa på ren impuls. Det finns så himla mycket annat som man måste planera och göra systematiskt, men när det gäller att skapa är det så skönt att bara följa en idé som poppar upp och se vart den leder – att köra på känsla och lust. Sedan jag började blogga har jag i och för sig fått bli aningens mer strukturerad i skapandet, med tanke på att de olika stegen måste dokumenteras för att kunna göra en tutorial.
Elin
8 november, 2015 at 07:44Springer huvudstupa in och fortsätter tills jag är nöjd – oavsett hur lång tid det tar (för det mesta i alla fall). Har mycket svårt för att planera och skissa i förväg, även om jag ibland försöker. Jag tappar intresset om det tar för lång tid. Fast när jag tänker efter så gäller det här bara den konstnärliga processen. I övriga livet gillar jag att planera… nästan mer än att genomföra. Jag kan planera olika inredningsprojekt i evighet utan att för den skull känna att de måste göras på en gång. Skumt!
Helga
7 november, 2015 at 08:41Jag brukar oftast vilja börja nununu! Därför är jag så glad att jag har en hel del material hemma. Men jag borde träna på att vara mer nogrann, om jag vill börja sy nån gång. Jag har iaf lärt mig att repa upp garn utan att ge upp :)
Jenny Olofsson
6 november, 2015 at 22:52Jag vill alltid har en vision över vad jag vill uppnå med mitt projekt. En tydligt bild vare sig den är på ett papper eller i mitt huvud, sedan är jag nog mer intresserad att skapa själva "grejen" och nå slutresultatet än att analysera hur jag ska gå tillväga. Börjar jag göra en skiss eller planering, så vet jag att det kommer ta dubbelt så lång tid för då kommer jag lägga ner mycket tid på att få en tydlig, beskrivande och målande skiss/planering att ha inför arbetet.
Jag tycker om båda och det är olika ifrån gång till gång, men jag gillar att se resultat så fort som möjligt, så oftast blir alternativ ett —>vision och sedan fort in i mål haha :)
lopplisa
6 november, 2015 at 18:47Här brukar startsträckan från idé till påbörjat arbete vara knapp! Ibland finns en klar bild i huvudet som jag eftersträvar och också fullföljer, men lika ofta utvecklas ett nästa steg i ett arbete i samma stund som föregående realiseras. Parallellt rinner i allmänhet också nya idéer till. Jag har ett pallsystem av gamla idéer i huvudet som aldrig hinner plockas fram, för att nya bara rinner till.
Anna
6 november, 2015 at 09:45Jag tycker inte om att planera… Jag känner igen mig i det där med att när man gjort en prototyp så känner man sig klar och har inte lust att göra det igen fast i större skala. Jag har svårt att tänka mig att jag skulle kunna bli så pass besatt av ett projekt som jag kan bli annars. Och det där med material har jag också svårt för, jag rotar fram det jag har som passar bäst, vilket oftast faktiskt funkar ganska bra, även om man ibland verkligen måste ha något speciellt :)
Pernilla
6 november, 2015 at 08:49Jag kan gå och klura och fundera på idéer rätt länge, men när de är mogna så vill jag att det ska gå snabbt. Då tar jag oftast av det som finns hemma och hålla på med prototyper orkar jag aldrig.
Ethel
6 november, 2015 at 07:42Jag gillar att hoppa rakt in om jag typ vet vad jag ska göra och kan processen, typ när jag stickar. Men t.ex. när jag syr och ska sy nåt jag är osäker på då testar jag. Det är inte alls lika kul, men det blir bättre resultat.
Pernilla
6 november, 2015 at 07:13Jag känner att jag är som dig, jag gillar inte att planera en massa. Det ska helt bara gå i en handvändning och det ska gå bra med annars är intresset borttappat och projektet kan bli liggande i månader innan jag får ro att göra klart det!