lusthuset, templet och hönsgården

Vi är alltså på väg tillbaka genom slottsträdgårdarna vid Château du Champ de Bataille.

Vid en förgripelsestaty fanns ett hål i häcken.

När jag klev igenom det hamnade jag mitt i magnifika Le Théâtre de Verdure. Och dra på trissor, där var slottsterriern igen! (Bilden har mamma tagit).

Ganska hänförande.

Och bättre skulle det bli, för mellan träden skymtade ett muminhus, som hämtat ur Tove Janssons ”Hur gick det sen?”.

Men först behövde jag passera lite vildvuxen romantik.

Klätterväxter, förvittrade statyer och små gångar, hemliga vrår och skrymslen är min bästa typ av trädgård. Här, i den mänskliga parken Le Belvédère (ni minns att trädgården var uppdelad efter mineral, växtlighet, djur, mänsklighet, medvetenhet, ljus och ande i sju olika nivåer) lämnade vi symmetrin och det välordnade för ett ögonblicks mystik.

Vi passerade rakt igenom muminlusthusfyrtornet och hamnade vid svansjön igen.

Le Temple du Trésor de Léda.

Inne i templet var det som ordnat för svartkonster och sånt.

Utanför hittade jag Aslans grav.

Han hade emellertid återuppstått och brutit sig ut. Bra!

Den sista delen av trädgården, Les Carrés de Diane et Appollon, var av mer asiatisk typ.

Här bodde slottshönsen.

En lockig duva.

Och han som uppenbart var husets herre.

Slutligen passerade vi genom L’Allée des Sphinx, över borggården och ut från Champ de Bataille.

Snälla, åk dit om ni passerar Neubourg på Frankrikeresan.