22 december, 2010
In
Kultur, Uncategorized
lovesick blues
Satt och kände mig lite dum, ledsen och heartbroken. Försökte låta bli att lyssna på Leonard Cohen genom att leta låtar till min nästan fulländade sextiotalsplaylist. Kom över Frank Ifelds version av Lovesick Blues och insåg att den killen haft det mycket värre. Ingen (med eventuellt undantag för Dion and the Belmonts) har nog någonsin varit så lidelsefullt hjärtekrossad. Jag måste lära mig waila ut alla känslor som han.
(sittdansar)
rubrik ur LOVESICK BLUES av FRANK IFELD
Jossan
23 december, 2010 at 20:40Hej Alicia!
Drygt två timmar före dopparedagens inbrott i den såkallade vardagen, har jag äntligen tid att slå mig ned vid datorn och uppdatera mig på bland annat din finfina blogg.
Jag önskar dig en "God Jul", även om begreppet är aningen överanvänt och förstoppat med en innerbörd som är lika med ingenting. Jag önskar dig ändock dig en sådan och också en fin nyårsnatt!
Jag vill även tacka för att du inspirerat mig till att pyssla och påta lite med stickning och virkning i höst och också för idén om hemmagjorda tändsticksaskar. Det blev fina julklappar det:)
Kram!
Adina
23 december, 2010 at 20:37Alicia, hur får du den bara själva playremsan? Det är så jobbigt att behöva lägga in med film och allt.. :/
Hanna
23 december, 2010 at 09:56Det svänger, katten!
linnéa
23 december, 2010 at 08:52åhåhå, det vill jag också lära mig. om man ändå hade en bra sångröst…
svar: jösses tös vad glad du gör mig! tack så mycket för de fina orden :)