life’s so different than it is in your dreams

– Vad ska du göra när kursen tar slut då?
– Njuta av den ljuva arbetslösheten.

Jag ska inte plugga i vår.
Det är otroligt roligt och intressant med psykologi, men det är också precis lika svårt. Idag fick jag tillbaka min andra tenta, och fick mitt första icke-godkända resultat. Jag menar inte bara på kursen, utan någonsin. Jag skriver inte IG, hela min självbild är uppbyggd på att jag skriver VG och främst MVG, annars hade jag aldrig ens kommit in på kursen.
Jag fick B på första tentan, på en A till F-skala. Det var så sjukt bra att jag dansade segerdans i flera veckor.
I biologisk pyskologi gick det sämre, mycket sämre, det visste jag redan när jag gick ut därifrån. En och en halv statistikrelaterad fråga jag inte kunde svara på alls, och en på vad hippocampus gör i hjärnan. Ingen aning. En essäfråga jag svarade väldigt bra på, men om helt fel sak. Beskriv the cerebral cortex var det – jag beskrev corpus callossum. Hjärnbalken istället för hjärnbarken.
Men godkänd skulle jag vara, för herre gud, jag hade ju pluggat stenhårt. Tvingat in i hjärnan att additiv färgblandning var som den var, även om jag personligen ansåg det en lögn, trälat igenom åtskilliga kapitel ren biologi och matematik – två ämnen som definitivt inte är mina starkaste –, och pressat pressat pressat för att få allt att stanna kvar i minnet.

F.
Två poäng under godkänt. Under godkänt.

Världen rämnar inte. Jag känner mig faktiskt inte fullt så miserabel som jag skulle ha föreställt mig, och jag skyller lite på att jag inte medvetet valde att plugga biologi på högskolenivå. Men faktum kvarstår att stoltheten är bra skadad och jag inte är överlycklig över att behöva klämma in en omtenta under den tid som jag redan räknat ut är för kort för att täcka all läsning inför tentan i utvecklingspsykologi.

Sen är det lite synd att det ska bli kaka på kaka. Man har väl nog med känslor av misslyckande att tampas med redan som det är.

Jag ska inte plugga i vår.
Jag är trött på att bli bedömd. Jag är trött på att bedöma livskvalitet i betygssiffror. Framför allt är jag trött på att bli bedömd av mig själv, och utdömd. Och jag har en känsla av att jag behöver rätt mycket fokus om jag ska kunna göra något åt det.

rubrik ur PLEASE CALL ME BABY av TOM WAITS
4 Comments
  • Hanna

    20 november, 2009 at 16:01 Svara

    Det här inlägget gör mig omåttligt stolt, du är cool! Jag tar dina ord till mig, och påminns själv om att prestationer inte ska få större utrymme i livet än glädje över att bara få finnas till. Tack!

  • Mimmmi

    20 november, 2009 at 15:27 Svara

    Välkommen till IG klubben ;) Men ärligt talet, det är inte så farligt att få IG någon gång ibland. Som du skriver, det är ditt första(!) IG någonsin, och då har du ju till och med gått ut gymnasiet och hela grundskolan! Så jag tycker du ska vara stolt. Avancerad psykologi som du läser är ju just det, avancerat, det är skitsvårt. Ta inte åt dig så mycket av det, låt inte självkänslan bli bräckt. Tänk att du faktiskt fick B förut. Du kan ju Alicia. =)
    Se det som något bra egentligen med att få ett Ig, det kanske gör dig mer motiverad till att plugga eventuellt ännu mer så att du inte får det nästa gång?

    Jag har fått ig på en del saker, dock bara matte och natur i slutbetyg. Det är jobbigt, men samtidigt så är det egentligen inte hela världen. Man är ju inte dum i huvudet för det. =)

    Stor kram!
    p.s tack så mycket, jag gillar också bilderna väldigt mycket :)

  • matilda

    20 november, 2009 at 12:29 Svara

    hjärtegull, för mig kommer du alltid att vara bäst

  • Anonymous

    19 november, 2009 at 23:37 Svara

    kraaaaaam

Post a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.