Samma dag som pappa skulle komma med bilen och hjälpa mig köra alla mina tavlor till Spånga inför utställningen målade jag mitt största alster på länge. Det var en sån lättnad att vara färdig med allting, samtidigt som spänningen var enorm, och jag ställde mig att grundmåla en spånskiva och samla tankarna en stund.
Jag tänkte och tänkte, och glömde bort att jag bara skulle grundmåla, så vips började det dyka upp björkstammar mot den ljusblå bottnen, och en fågelsiluett.
Jag satt som klistrad resten av dagen och bara målade. Den bästa bästa känslan jag vet.
Och så tog en lärkfalk form bland grenarna. Den blev färdig och hann precis torka till att pappa ringde på dörren.
Lärkfalk vid Muskmyr, akryl på spånskiva, 108 x 58 cm.
Muskmyr är ett litet naturreservat på södra Gotland, en stunds cykeltur från mormor och morfar. Andreas och jag såg lärkfalken där under en fågelexkursion i somras. Den cirklade länge över oss, fångade trollsländor som den åt i luften och slog sig sen ner i en björk alldeles i närheten. Det var otroligt mäktigt.
Och på utställningen bildade målningen ett band mellan mina annars ganska dystopiska akrylmålningar och mjukare fågelakvareller.
Lämna ett svar