Det är svårt att ringa in riktigt vad det är jag gillar med ugglor utan att upprepa gamla klyschor, men är det inte magiskt att det finns så stora fåglar som en ändå nästan aldrig får se? Lappugglan är en av mina personliga favoriter. Jag har tidigare tolkat den i stygn, och i förra veckan gjorde jag ett försök i akvarell.
Lappuggla i höstlandskap, akvarell på papper, 29,6 x 20,7 cm.
Jag har bara sett en enda uggla (kattuggla) i det fria, när jag var på ugglevandring med Stockholms Ornitologiska Förening en sen februarikväll förra året, och har därför fått arbeta med en referensbild från Skansen, men i framtiden drömmer jag om att få träffa en fri lappuggla!
Lämna ett svar