Faluddens Lambgift
Jag är så sabla stolt över mig själv för att jag skapat detta broderi. Inte bara för att det är mitt största fria arbete någonsin (ca 70 arbetstimmar), utan också för att jag startade det för att utmana mig själv – motsträvig redan från första början.
I oktober broderade jag en prototyp av ett gotländskt lambgift, bara för att inse att så snart jag tolkat en bild – stor eller liten – tröttnar jag på den. Jag skrev ett inlägg där jag diskuterade det här, min fallenhet att ledsna på ett motiv efter första försöket att avbilda det och hur det inte riktigt är förenligt med ett arbete där en tar beställningar och ibland skapar efter någon annans vision.
I ett ögonblick av beslutsamhet och övermod bestämde jag mig för att utmana mitt eget dåliga tålamod och påbörja en större version av motivet, motviljan till trots.
Till en början segrade envisheten över min tålamodsbrist och i december sammanställde jag ett inlägg med WIP-bilder från Instagram, men sen började det mycket långsamma arbetet med ängen och för varje stygn ledsnade jag mer och mer.
Jag tror inte den här bilden hade blivit färdig om det inte hade varit för utställningen, och även med den som tydlig och härlig målsättning fick jag verkligen kämpa mig själv genom de sista timmarna av broderiet. Med ”de sista timmarna” menar jag kanske tjugo, trettio stycken sådana.
Men jag gjorde det!
Faluddens lambgift, bomull på linne, ca 54 x 42 cm.
Fågelsträcket var det absolut sista som tillkom. Desperat efter någonting som balanserade upp och rundade av bilden tog jag med mig broderiet till skolan och fick massor av användbara tips från mina klasskamrater – bland annat att låta en flock fåglar flyga in över udden. Det passar ju särskilt bra med tanke på att det var på en misslyckad fågelexkursion som jag och Andreas noterade det gamla huset.
Den sista fågeln i flocken fick en rovfågelssiluett. Det var inte planerat men sån är ju naturens gång.
Ordet lambgift är gotländska och stammar från lamb = får och gifte = giva/gåva. I lambgiften kunde fåren söka skydd och utfodras. Här är en intressant artikel om deras karaktäristiska agtak som använts sedan järnåldern på Gotland.
Wilda
22 april, 2016 at 12:10Så otroligt imponerad! Vilket handarbete! Du är en sån inspiration. Och jag ler för fullt och finurligt av "Det var inte planerat men sån är ju naturens gång" för det är ju så jäkla sant.
Fredrikapåvinden
19 april, 2016 at 10:28Alicia! Min idol! Wow vilket jäkla arbete! Fy sjutton vad imponerad jag blir av ditt tålamod och din talang. Ditt arbete är helt fantastiskt!
Alicia Sivert
20 april, 2016 at 07:01Tack snälla Fredrika! <3<3<3<3<3<3
hanna, förbanna
18 april, 2016 at 16:04så sjukt fint!
Alicia Sivert
20 april, 2016 at 07:01Tack! :)
Grahnslöjd
16 april, 2016 at 12:49Vilket fantastiskt broderi!! Bra jobbat!!:)
Alicia Sivert
17 april, 2016 at 17:02Tack så mycket!!
Linnéa
16 april, 2016 at 12:43Vilken tur att du bestämde dig för att göra en större variant på broderiet, för det blev verkligen vackert!
Alicia Sivert
17 april, 2016 at 17:01Tack Linnéa :)
Ruth | HungryHeart.se
14 april, 2016 at 18:20Du kan verkligen vara stolt över det broderiet. Vilket jobb du lagt ned och så oerhört vackert det blev.
Alicia Sivert
15 april, 2016 at 12:19Tack snälla Ruth <3
med nål och tråd
13 april, 2016 at 15:07Väl genomfört och jäkla bra kämpat. Den är så himlarns snygg!
Alicia Sivert
15 april, 2016 at 12:19Tack Ida! :D
Borgmästaren
13 april, 2016 at 10:30Bra kämpat och superkul med rovfågeln. Slutresultatet blev verkligen värt jobbet. Finns inget värre än när man ledsnar mitt i ett alster. Eller oftast är det innan halvvägs jag ledsnar. Brukar det låta ligga till sig och vänta på inspirationen. Kommer oftast. Blev himla snyggt på ditt återbruksutställning linne. Fin lyster.
Alicia Sivert
15 april, 2016 at 12:19Intressant! För mig är det tvärt om, jag kan vara maniskt inspirerad fram till det absolut sista skedet – färdigställandet, de sista 20-5 procenten. DÄR förlorar jag lusten och vill gå vidare med nästa projekt. Jobbar intensivt med att inte bara lägga allt i en låda utan faktiskt göra färdigt och rama in! Men ibland misslyckas jag, och då kan jag också behöva låta det vila ett tag innan det görs färdigt :)
tone
13 april, 2016 at 07:17Wow, for eit arbeid du har lagt ned i dette broderiet, Alicia! Så utruleg fint å sjå at du hadde viljestyrke nok til å gjere det heilt ferdig – resultatet vart jo heilt fantastisk! Har aldri brodert sjølv, men blir heilt paff av å tenke på alle dei tusenvis av små sting som utgjer det ferdige biletet… Kjempebra jobba. :)
Alicia Sivert
15 april, 2016 at 12:17Haha tack snälla Tone! Tusentals var ordet – hade varit intressant att veta exakt hur många stygn det rör sig om :P
Ethel
13 april, 2016 at 06:32Starkt gjort att jobba dig igenom det! Känslan efteråt måste ha varit fantastisk, för resultatet är verkligen otroligt vackert! Alla detaljer, åh jag kan titta på den i timmar. Önskar jag kunde se den i verkligheten, nära. Jag älskar hur du jobbar med färg och tomma ytor, det blir ett helt annat djup i broderiet än om du fyllt i allting. Du är verkligen en inspiration med ditt formspråk!
Alicia Sivert
15 april, 2016 at 12:17Haha, det var ganska anti-klimaktiskt! Jag trodde jag var klar så många gånger men varje gång jag tvättade, pressade och hängde upp broderiet för att titta på det upptäckte jag att någonting fattades. Sen tillkom fågelsträcket och då föll det på plats, men vid det laget hade jag stirrat mig så blind på bilden att jag knappt tyckte den var fin längre. Min relation till den kanske blir bättre med tiden, men just nu är det mest skönt att få gå vidare ;) Men därför blir jag också extra glad för alla fina ord!
Silje
13 april, 2016 at 06:22Syns det er tøft gjort å klare å gjøre broderiet ferdig selv om du var ganske så lei innimellom. Det ble kjempefint! Så mange detaljer, fine farger og for en størrelse på prosjektet! Du er kanongod, Alicia! :D
Alicia Sivert
15 april, 2016 at 12:14Tack snälla Silje! :')
Helga
13 april, 2016 at 06:13Så himla himla fint! Vad spännande att den sista fågeln råkade bli en rovfågel. Som att broderiet växte fram lite av sig själv!
Alicia Sivert
14 april, 2016 at 11:00Haha ja, men lite så är det! Jag skissar bara grundlinjer men sen händer mycket allteftersom, och då är det som att bilden har lite en egen vilja :)
Sandra
13 april, 2016 at 05:57Håller helt och hållet med Mikaela i allt hon skriver. Älskar att fasaden fick bli så avskalad när ängen breder ut sig sådär alldeles framför.
Alicia Sivert
14 april, 2016 at 11:00Tack Sandra! :D
Mikaela
13 april, 2016 at 05:29Jag är så glad att du (motvilligt) gjorde färdigt den, för den är verkligen fantastisk! Ängen känns så levande, och gillar verkligen de vita teglen blandade med de svarta, och fåglarna balanserar verkligen upp bilden fint!
Alicia Sivert
14 april, 2016 at 10:59Tack snälla <3 Jaa, jag är så glad för fågelsträcket! Blev mycket mer riktigt då :)