kaffebrist & flerfotade monster

Efter en lång bilresa upp till Yorkshire anlände vi alltså till vårt nya hem i Harrogate. Granby Cottage låg framför en stor gräsmatta där jag en gång för flera år sen firat Guy Fawkes Day med braseld och kanderade äpplen i sällskap av våra vänner C&C som bor i Follifoot, strax intill. För oss som var vana vid att bo på båten kändes huset enorm och en blodig dispyt uppstod snart mellan mig och den ena brodern om vem som var mest förtjänt av singelbäddrummet (det var jag).

Mitt sovrum.

Någon slags kombination av hall och matsal.

Vardagsrum med den typiskt engelska mönsterkraschen: mattor i ett tyg, soffa och fåtöljer i ett annat, fotpall i ett tredje, kuddar i ett fjärde, femte, sjätte, sjunde och åttonde. Fast de hade faktiskt enfärgade gardiner!

Muromgärdad trädgård med fiskdamm.

Urmysigt skulle man kunna säga, med charmigt mönsterkaos, personliga tavlor och bilder på ägarna, hyllor fulla av souvenirer från utlandet och gott om plats att röra sig fritt på. En akilleshäl hade huset emellertid, och den var köket:
o Det fanns vinglas och koppar, men inga vanliga dricksglas.
o Trots ett överflöd av stora och små kannor fanns ingen kaffebryggare, kaffepress eller ens filter och tratt som kunde gjorts till en provisorisk. I skåpet stod frystorkat instant coffee, men inte en chans att jag börjar dagen med pulverkaffe!
o Spindlarna. Jag kan knappt skriva om dem för det går såna vämjelsekänslor genom kroppen när jag tänker på dem. Fyra-fem centimeter i diameter var de fångade mellan glasrutorna i köksfönstret – flera stycken. Jag radade upp saker vi inte använde framför fönstret så jag inte skulle behöva se dem när jag höll på i vasken. Det värsta var att den största jäveln rörde sig från ena sidan till den andra under en av dagarna och med andra ord var vid liv. Hlkdfjgdndfg.