Järvsösömmen – så långt jag hunnit
Ni har väl sett Jennys broderiutmaning på tema landskapssömmar?
Med flytt och terminsstart har januari inte precis varit min bästa månad för kreativt skapande, men Järvsösömmen, som är januaris utmaning, har varit med mig i bakhuvudet hela tiden. Jag har varit på biblioteket och lånat böcker, läst om handkläden och hänglakan och skrytsängar som broderats och dekorerats men aldrig sovits i, studerat mönster och stygnsätt och skissat med röda pennor på bussen in mot stan.
Jag tycker Jennys idé att presentera en landskapssöm varje månad är så fin, inte bara för att jag själv är intresserad av broderi utan för att det ligger så mycket kvinnohistoria bakom de här sömmarna som aldrig berättas eller stoltseras med. Kvinnohistoria och historier om kvinnors konst – när de förbjudits andra uttryckssätt än de textila.
Järvsösömmen är inte precis min favorit. Jag föredrar den närliggande Delsbosömmens mjukare och mer slingrande former framför Järvsösömmens spretiga tofsar. Till och med den lite hafsiga, ”inte så noga”-inställningen till sömnaden blir svår för mig som gärna fastnar i att räkna trådar i väven när det kommer till repetitiva mönster. Men jag gillar rundlarna och hur formerna får upprepar sig i vidgande cirklar, det blir väldigt meditativt att jobba med. Och jag älskar det röda garnet mot vitt linne.
Nu hann jag inte så långt i januari, men mitt syfte är heller inte så mycket att producera som att fortbilda mig. Jag vill ta mig tid att lära känna en söm varje månad, verkligen studera den och försöka fånga det som är karaktäristiskt för den på ett sätt som också speglar mitt eget bildspråk. För att lära mig av historien och för att kunna berätta den vidare.
En liten blomkonstellation som mer påminner om en kompassros och pilspetsar, om ni frågar mig, är på gång i sybågen och blir ett skönt avbrott i det intensiva schemat. Rött bomullsgarn på vitt linne, med stjälkstygn och enkelsidig plattsöm. Jag ser fram emot att låta den växa vidare i godan ro.
—
Här har jag skrivit mer om landskapssömmar.
Katarina
28 januari, 2018 at 10:47"Ska det aldrig bli söndag?" sitter jag här och undrar. Det är liksom inte söndag förrän jag har fått ta del av din vecka :-)
Linnéa
26 januari, 2018 at 09:58Ser ju helt fantastiskt ut hittills!! Skall bli kul att få se hur du avslutar det :) Håller med om att det är kul att lyfta fram kvinnohistoria genom projektet, den får alldeles för lite plats i historien!
Alicia Sivert
26 januari, 2018 at 13:48Tack så mycket, vad glad jag blir! Visst är det kul och intressant!! :)
Jenny
25 januari, 2018 at 16:55Åh vad roligt! Och vad fint det blir! Kan inte o-se kompassrosen efter du skrev det och efter att ha kollat en stund såg jag bara sånahär: �� istället för tofsar, haha! Känns som det hör hemma i Järvsösömmens grafiska och abstrakta stil dock, att man som betraktare ska kunna läsa in lite vad som helst.
Tycker det är lite extra kul att du går all in och läser på vidare om sömmarna själv också. Har börjat bygga ihop ett eget litet bibliotek här hemma med böcker om diverse landskapssömmar, känns som en sån himla skatt att stoltsera med i bokhyllan!
Alicia Sivert
25 januari, 2018 at 19:25Nu när du visat mig hårdrockshänderna ser jag bara dem! Sååå roligt xD
Åh vad mysigt! Jag tänkte att jag bara skulle låna på bibblan men känner redan att jag vill börja samla… :)
Elisabeth Biström
25 januari, 2018 at 09:35Underbart! Jag blir sugen på att sy. Tack för inspiration!
Alicia Sivert
25 januari, 2018 at 12:37Vad roligt, tack själv! :D