i lejonkulan

Helga undrade över vad för konst jag har på väggarna och Sandra frågade om jag inte kunde visa lite fler bilder från hur jag bor, vilket jag inser att jag inte gjort sedan jag flyttade in för två år sen. Så rejält försenad och något förlägen hälsar jag er härmed välkomna till lägenhet nummer 13: 

På bilden ser ni utsikten från min soffa. Dörröppningen till vänster leder ut i hallen och den till höger in i köket. På hyllan står två av mina målningar och LP-spelaren, och på CD-hyllan till vänster bor hattifnattlampan.

På golvet framför står min käraste ägodel i hela världen: mitt perfekta underbara syskrin.

Om vi istället ställer oss i dörren från hallen ser det ut såhär. I soffan ligger Hogwartskuddarna och Tofslan och Vifslan-kudden jag broderat.

Bredvid soffan bor min symaskin och en lampskärm som tillför guldet i mitt Gryffindorhem.

Porträttet av Andreas målade jag i oktober 2013, och den lilla kaninen hittade jag hos Micesplicecreations och blev instant förälskad i. När jag uppfyllde mitt årsmål förra hösten köpte jag henne i present till mig själv och nu funkar hon som sömnadsmaskot och peppare.

Vid andra sidan av matbordet, närmast köket, sitter jag oftast när jag bloggar.

I fönstret intill står Muminlampan jag gjorde för Monthly Makers februaritema återbruk och som nu har fått en mer passande lampfot. Mässingshästen är en ur ett par Andreas köpte till mig på Hötorgets loppmarknad under en av våra första utflykter på tu man hand (känns så fånigt att säga ”date” när vi redan hade känt varann i ett år men det var väl det det var).

Bakom mig vakar Tompa, via ett porträtt jag gjorde i februari 2013, när jag precis börjat måla igen. Matrjosjkan har jag fått av min morfar och hornet släpade jag hem från Normandie en gång.

På andra sidan soffan står världens största monstera. Jag har förstått att detta är värsta inneväxten i bloggvärlden just nu och trots att jag själv tycker den är hemskt åbäkig får jag väl stoltsera med detta omkring trettio år gamla exemplar. Blomman är emellertid inte min utan hör till lägenheten – liksom de flesta möblerna i vardagsrummet.

Till höger står en liten byrå fylld med dvd-filmer, och ovanpå den en massa konst- och hantverksböcker samt världens finaste kanin jag fick av Andreas i examenspresent förra året.

Mellan monsteran och konstböckerna är en liten korridor med badrum och garderob. Därefter öppnar sig sovrummet. Här bor alla mina möbler plus mormors gungstol och resultatet är ganska brokigt.

Direkt vid dörren är sängen och så även sängbordet jag fyndat på Myrorna. På mellersta hyllan står en hjärtformad glasask mamma gjorde till mig när jag var liten.

Mitt emot sängen trängs mina möbler. Nyast i samlingen är arkitekthurtsen i mitten som jag är så himla glad för, men som inte riktigt passar in där den står nu, hehe. Bredvid den är en stor byrå sprängfylld med tyger och garn, en liten byrå full med pappersklipp och diverse skrot, och sen bokhyllan.

I taket hänger världens finaste lampa som kommer från min farmors föräldrar om jag minns rätt.

Bredvid sängen står mitt matbord som just nu bara är avlastningsbord och brukar vara fyllt av bråte. När jag tog bilderna hade jag storstädat så här syns bara några av mina broderier (Hedwig och Kaiserin från förra året) på display, samt mitt porträtt som aldrig någonsin kommer blir färdigt (just nu stämningsfullt dekorerat med en målning av skriet jag gjorde till en bokredovisning en gång). Och myskoxen Horatio naturligtvis.

I hörnet vid fönstret står mitt skrivbord så himla malplacerat. Jag sitter nästan aldrig här utan använder det bara till avlastningsyta. Tror inte det varit så tomt som på bilden sen jag flyttade in. Det brukar snarare se ut såhär:

I julas då bygge av Ronjas miniatyrvärld pågick parallellt med tolv andra projekt.

Här finns den bästa bilden jag vet av Andreas, några korkar han ritat gubbar på och min gamla sparbössa. På anslagstavlan hänger Kupés guide till att fjällvandra för det tänker vi göra i sommar.

På skrivbordet står ett litet sängbord som agerar hylla. Där bor några av mina färger, pennor och penslar.

Mot andra väggen står världens finaste bokhylla. Tycker så himla mycket om den lilla kanten upptill.

Ovanpå står mormors gamla pigtittare och alla mina smycken, magiska mässingspinaler jag samlat på loppis och skjutbanor och utomlands samt en dödskalle Andreas printat ur en 3d-skrivare.

Morfars självporträtt från 1950 och två av mina lerboxrar.

Om vi backar tillbaka till första bilden i inlägget och tar dörren åt höger hamnar vi istället i köket.

Här trängs mina muminmuggar med Klaus Haapaniemi och brittiskt porslin i blandade färger – men alltid med hästmotiv (och en eller annan ko).

Farinburken för att den påminner mig om min bästa vän, Farina, och det som ser ut som ett tortyrredskap är en handvevad visp. Första gången jag gjorde egen glass vispade jag socker och ägg poröst med den där. Det gör jag aldrig om.

I hörnet står en rullvagn full med teer, fröer, nötter och bakingredienser i fina burkar. Jag älskar burkar!!!!!

Mitt emot spisen är ett köksbord som även det brukar falla offer för odiskade matlådor, stryktvätt, viktiga papper som ska sorteras sen nån gång, kvitton, gatuskatter, småpengar, bubbelplast, tändsticksaskar och annat som en aldrig orkar städa undan. Så heller icke när bilden togs – jag vräkte bara ner allting på stolarna och golvet och låtsades. Det får man göra när man har finfrämmande med synfält begränsat av kamerans beskärning, men jag hymlar inte med att jag är dålig på att hålla det ordnat omkring mig.

Och ungefär så ser det ut!