Apropå UFOn (unfinished objects), hörrni. I min Låda med Påbörjade men ej Färdigställda Projekt i Garn har det i flera långa år legat en ögonlös liten katt.
Igår tog jag fram och gjorde färdigt honom. Varför är de där sista snabba stegen alltid svårast att få gjorda?
Han är en hjärtekatt och han heter Farid. Hjärtekatter är ett initiativ för virkare att använda upp sina restgarner och skapa en liten kompis åt något barn som fått sitt hjärta opererat på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg eller Skånes universitetssjukhus i Lund. Därför har alla katter ett eget hjärta lagat med stora stygn.
Såhär skriver Therese och Susanne:
”Ibland tar livet oväntade vändningar. Som när ett litet barn föds med hjärtfel och måste tillbringa sin första tid i livet på en barnhjärtavdelning. När sådant händer är det lätt att känna sig osäker och rädd – och då behöver man trygghet. Någonting att hålla sig fast vid. Någonting som påminner om att det lilla barnet är unikt och speciellt. Inte bara sjukt. Någonting konkret och pedagogiskt men samtidigt mjukt och tröstande. Någonting som en Hjärtekatt.”
Farid har ett hjärta tovat i mjukaste ull.
Och så har han glasögon och en fräck rosett.
Det föds omkring 1000 barn med hjärtfel varje år i Sverige, enligt Hjärtekattens sida, och därför behövs fler som virkar tröstande kompisar. Mönstret finns på svenska och engelska och här finns info om vart du som vill göra en hjärtekatt ska skicka den, men också beskrivning på hur du går till väga om du inte själv kan virka, men vill finansiera garnet åt någon annan.
Nu är Farid packad ihop med en liten hälsning från mig och på väg mot Göteborg där ett nytt liv och en ny familj väntar honom. Det känns fint!
Lämna ett svar