Harry Potter Studios 1: Den stora salen och Snapes klassrum
Warner Bros. Studio Tour London – The Making of Harry Potter, Leavsden, april 2016.
Alternativ titel: Att överleva som överkänsligt hyperfan
Vi äter gårdagens middagsrester till frukost på lodgen och tar en taxi till Warner Brothers Studios. Vi är där innan de öppnar, tittar på statyerna en stund och affischerna utanför, ser en tornfalk ryttla över ett närliggande fält. Vi kommer in, får våra audioguider, köar, och släpps så småningom in i en biosalong.
Skådespelarna från Harry Potter-filmerna berättar om resan de gjort, vilket magiskt äventyr det varit och hur tacksamma de är att få vara del av att göra trollkarlsvärlden verklig. Klipp från de tio inspelningsåren varvas med material från bakom scenerna. Jag är ganska rörd redan här. I slutet av filmen kliver Rupert Grint, Emma Watson och Daniel Radcliffe in genom porten till Den Stora Salen och försvinner. Ridån går upp, och samma dörr ligger framför oss.
Som ni ser befinner jag mig längst bak i folkmassan när den väller in i Den Stora Salen och fram mot lärarbordet. Det hade ju kunnat vara så att jag dröjde mig lite efter med syfte att ta en överblicksbild, men kvalitén av denna ”överblicksbild” tycker jag skvallrar om att mitt engagemang var rätt så litet. Jag höll mig i bakgrunden, med kameran klistrad framför näsan, för att dölja att jag grät så jag hulkade.
Jag har varit i London flera gånger sen de öppnade portarna till The Making of Harry Potter, men jag har undvikit att åka dit. Jag har varit rädd för att bli besviken och velat spara besöket så att historien aldrig riktigt kan ta slut, men framför allt har jag nog varit rädd för att bli överväldigad – att stå mitt i alltihop och känna panik över att jag inte kan ta in all information på samma gång. Och till viss del är det nog oundvikligt. Det går inte att ta in allt.
Runt om i Den Stora salen är elevhemsborden uppdukade med vildsvinskaraffer och glas med guldkant. I fönsternischerna står skyltdockor med olika elevhemstillhörighet, klädda i fotsida mantel, enklare skoluniform och fritidskläder.
Längst fram står lärarna, och i mitten Albus Dumbledore med McGonagall och Snape på var sida.
Jag vill gråta igen när jag ser hans svartnade hand och lilla hatt.
Professorerna Flitwick, Trelawney och Mad-Eye Moody.
Hagrid.
Och vid hans fötter, Fang. I bakgrunden syns timglasen som visar elevhemmens olika poängställning.
På en snidad pall syns sorteringshatten.
Turen har knappt börjat och jag är redan färdig. Kanske skulle det bästa sättet för mig vara att uppleva ett rum per dag, eller åka runt till olika inspelningsplatser runt om i landet och titta på en-bänk-som-var-med-i-en-scen-någon-gång eller en-affär-de-passerar-där-och-där. Det hade varit lagom. Nu sjasas vi vidare till nästa rum för att gruppen efter oss ska kunna komma in till en tom sal.
Vi förs in i en korridor förbi skyltar med minnen och kommentarer från filmteamet. Jag har inte sinnesnärvaro nog att läsa.
På ett bord står dukningen från The Yule Ball i fjärde filmen. En isskulptur och glas med mångfärgad dryck.
Hermiones, Crums, Harrys och Chos festklädnader.
En hylla med löshår.
Fleurs hatt med stock.
Ungefär här förstår jag att nu kommer ingen tvinga mig skynda vidare längre, jag kan ta den tid jag behöver att titta på detaljer och läsa skyltar, lyssna på audioguiden och ställa frågor. Jag måste gå ett snabbt varv genom rummet för att kartlägga det och kunna koncentrera mig. Sen går jag tillbaka dit jag började.
Under den andra vändan upptäcker jag en liten pappask med inskriptionen ”John Hurt. 1 x Sideburns. 1 x set of eyebrows.” och oron övergår i nyfikenhet. Det är den här detaljmagin jag är ute efter.
Vi går vidare till Snapes klassrum. Ett blågrönt ljus faller in genom de blyinfattade fönstren.
På dammiga hyllor står glasburkar fyllda med slemmiga saker och alla prydligt etiketterade.
På arbetsborden trängs trolldrycksutrustning och läroböcker.
En liten ställning med ett par centiliter Felix Felicis i en droppformad flaska. Jag vill ta på allt.
Men Snape hindrar mig och jag skyndar vidare innan han märker att jag smygfotat honom.
Mot Gryffindors uppehållsrum, men det tar vi en titt på nästa gång!
Jess
21 maj, 2017 at 12:56Det här är så fantastiskt underbart att det kräver all min självbehärskning att inte skriva i versaler. AH OKEJ, GÅR INTE DET ÄR SÅ HIMLAHIMLA FINT JAG SMÄLLER AV! <3
Alicia Sivert
23 maj, 2017 at 08:00Hahaha ååh <3<3<3 Precis så!!
Denise
13 maj, 2017 at 16:00Alltså det är så fint och jag önskar att jag snart kan åka dit då jag ännu inte varit där. Dock tröstar jag mig med att jag befann mig i London när sista filmen skulle släppas och fick uppleva det magiska event som anordnades inför då jag ju fick se veranda skådis irl (vilket jag fortfarande efter många år inte kan ta in riktigt tror jag, blir gråtmild varje gång jag inser att jag faktiskt sett Alan Rickman på riktigt liksom) <3
Alicia Sivert
15 maj, 2017 at 20:02MEN VAAAAAA DENIIIIISEEEE DET HÄR HAR DU ALDRIG SAGT HERRE GUD SNÄLLA BERÄTTA ALLT!!!!!!!!!!!!!!!!!
Bokstund
12 maj, 2017 at 20:06Åh, jag var där 2014 och det var typ den bästa resan jag gjort! Vill tillbaka och se allt nytt de gjort �� När jag var där var det Quidditch-tema, vill gärna se jul där någon gång �� mvh Harry Potter-nörd #1
Alicia Sivert
15 maj, 2017 at 20:02Åh wow! Skulle verkligen vilja se det i temaskrud. Får passa in ett decemberbesök nästa gång!
Thea
12 maj, 2017 at 18:59ALLTSÅÅÅÅÅ jag smäller av. Herregud. Får typ ryckningar i händerna bara av att läsa ditt inlägg. En vacker dag ska jag också stå där, framför dörren, och stiga in i stora salen. Så magiskt. Nä. Nu måste jag läsa serien en gång till, det här går inte.
Alicia Sivert
15 maj, 2017 at 20:01BÄSTA reaktionen med nervryckningar! GÖÖÖR DET!!
Tyg och otyg
12 maj, 2017 at 11:34Vad häftigt! Det skulle verkligen vara kul att få uppleva! Tycker dock att dockorna ser lite läskiga ut med sina tomma ansikten. Skulle vara coolt med vaxdockor på ett sådant ställe, ju!
Och vad glad jag blir om jag lyckas få dig att börja titta på Skam! Med risk för att låta som en nyfrälst, så tycker jag verkligen att alla borde se det. För mig tog det nog 3-4 avsnitt av första säsongen innan jag riktigt fastnade, men sedan blir det bara bättre och bättre tycker jag. Det är så fantastiskt bra, välskrivet och genomtänkt, tar upp många svåra frågor på ett fint sätt utan pekpinnar, och hög igenkänningsfaktor även för sådana som mig som passerade den där åldern för 20 (herregud, åldersångesten, men det är faktiskt sant!) år sedan. Massor av detaljer att upptäcka, och så sjukt välspelat. Är otroligt imponerad av skådisarna som ju också är i övre tonåren/tidiga 20-åren och som gör ett riktigt bra jobb. Säsong 3 är den allra bästa, tycker jag, men den som pågår nu är inte långt efter.
Rekommenderar att du också kollar respektive huvudpersons chattkonversationer och instainlägg på skam.p3.no, det ger en extra dimension åt upplevelsen. Ok, slut på superlativer. :)
Alicia Sivert
15 maj, 2017 at 20:00Jaa, men hade det inte varit ännu ruskigare med vaxdockor? O.o
Brände igenom säsong 1-2 på tre dagar, nu har jag lite uppehåll för att jag måste jobba(????) men längtar efter att fortsätta! Sanslöst bra, jag fattar hypen! Ska utforska de andra dimensionerna när jag är klar!
Tyg och otyg
15 maj, 2017 at 21:17Jamen visst ÄR det helt fantastiskt bra? Och säsong 3 är ännu bättre, jag är lite avundsjuk på dig som har den kvar att uppleva för första gången faktiskt. Jag gjorde likadant; hetssåg säsong 1-3 på typ tre fyra dagar i början av januari och sedan följde jag upp det med två dagars jobbkurs på danska direkt efter. Rekommenderar inte det, efter den veckan var jag totalt förvirrad och typ hörde en massa lösryckta fraser på norska, svenska och danska om vartannat inne i huvudet, hahaha. :D
Jessica Andersdotter
12 maj, 2017 at 09:01AAAAAAAAAALLTsÅÅÅÅÅÅ är överväldigad bara av att läsa detta
Alicia Sivert
15 maj, 2017 at 19:58<3<3<3
ethel
12 maj, 2017 at 08:13Så mäktigt! <3
Alicia Sivert
15 maj, 2017 at 19:58Elllller huuuur!
Anna Back
12 maj, 2017 at 07:21Så härligt du berättar! Är detta den "riktiga" inspelningsplatsen eller har de byggt upp det som ett museum efteråt med rekvisita från inspelningarna?
Alicia Sivert
12 maj, 2017 at 07:54Det är den riktiga! Sen är det nog komprimerat och omflyttat där inne men det var i dessa lokaler det filmades! :)