ett knytt, ett skrutt, och sommarmånen sken

Jag tänker mig att vi ska titta på sommarens äventyr i någorlunda kronologisk ordning, att innan jag spammar er med bilder på det Gotländska ornitologlivet ska jag bjussa på lite fjällvandring. MEN den första Gotlandskvällen, alltså den 13 juli, hände någonting så himla brakfantastiskt fint att jag inte kan gå och hålla det hemligt längre, så ni får en teaser på ölivet redan nu:

Vi kom ner till Nore på östra sydspetsen av öjn vid halv fem-snåret på måndagen. Efter att ha lagat och ätit mat samt catchat upp med morföräldrarna gick jag och Andreas på den obligatoriska promenaden ner till havet vid Haugbjärgar, för att landa och känna in omgivningarna. Då duger inga cyklar – allting måste tas in lite långsamt så en hinner dofta släke och backtimjan, notera varje tall som fallit och var enbuske som vågat frigöra sig från snåren, hälsa varje nykläckt fågel och bollsvansad kaninunge.

Solen var precis på väg ner på andra sidan av ön och vår halva låg i skugga.

Men än låg de allra sista strålarna som ett gyllene band över Heligholmen och dess fyr.

Resten av himlen och havet gick i turkos och rosa.

Förutom fåglarna som badade i guld.

Vi stannade i stenstranden bland skrattmåsungar och tärnor, kärrsnäppor och rödbenor.

Jag var trött och lite grinig efter en lång resa med tunnelbana, pendel, ersättningsbuss, båt, buss och bil men Andreas var så himla fin och kärleksfull trots att jag gnällde för han hade en hemlighet. Precis när jag tagit den här bilden och sa att jag ville gå hem sa han, ”Vänta, jag har en sak jag måste fråga dig”.

Och sen tog jag inga fler bilder den kvällen för jag grät och skrattade och pussades i strandkanten istället. FÖR VI FÖRLOVADE OSS DÄR!!!! På den finaste platsen som finns, i den vackraste av solnedgångar, bland kaninlortar och skrattmåssång gick Andreas ner på knä och erbjöd mig hela världen och jag kan inte för mitt liv förstå hur jag kan vara såhär lyckligt lottad pga älskar denna människa mer än havet och fåglarna och solen och alla rosor som växer i strandkanten och himmelen över och rymden omkring oss! För evigt vill jag ha det som vi har det varje dag, och det lovade vi varandra där på stranden. Det känns så himla magiskt och storslaget.