det lilla julstallet

Nu är julen över för mig och igår klippte jag ner granen och bar bitarna till återvinningen. Ett litet stilleben står emellertid orört – med mina finaste loppisfynd från denna jul, och förmodligen någonsin.

Det började med att jag i slutet av november spanade in två små röda hästljusstakar i fönstret till en liten antikvitetsbod jag ofta passerar på väg till jobbet men som nästan aldrig är öppen. Sen hittade jag den blå trähästen på Stadsmissionen i ReTuna för 100 kronor och satt och klappade den hela tågresan hem för att den var så fulländad och välbehållen.

Så budade jag hem den finaste duken någonsin över Tradera och började drömma om en jul helt dekorerad med hästar.

Nu var jag naturligtvis tvungen att kolla upp öppettiderna till den där antikvitetsaffären och en dag gick jag dit för att göra anspråk på den röda duon. Jag blev ombedd att återkomma om en halvtimme medan butiksinnehavaren plockade fram dem ur fönstret, och alldeles för pirrig för att ta vägen någonstans gick jag tio varv runt kvarteret och plockade sen upp de två ljusstakarna, rusade hem för att putsa upp dem (de var illa nedstänkta med stearin, fläckiga av sot och riktigt ledsna) och pryda dem med varsitt nytt ljus.

När jag läste på om hästarna på Gudmunds Slöjds hemsida fick jag veta att de är femtiotalsdesign och så kallade ”Staffanshästar”, efter Hälsinglands apostel Staffan – icke att förväxlas med Staffan Stalledräng, knekt under Herodes den store. På hemsidan upptäckte jag även den grå ”Rättvikshästen”, vilken jag kände igen och insåg att jag ärvt av en vän till min mormor en gång. Den fick också åka fram och hittade äntligen ett sammanhang som julprydnad efter många år i en låda.

Nu samlas allihop på pianot, och där får de stå till Tjugondag Knut!