datorn som kallades Det
Min förra dator pensionerades i början av året och gav plats för denna nya medlare av modern teknik. Vi hade lite svårt att komma överens till en början och ett tag var jag nästan villig att sända saken till soptippen och betala tredubbla summan för ytterligare en. Följden blev den att datorn inte fick något namn, eftersom jag inte tyckte om den och knappast kunde namnge den efter en fiende (tanken var ju ändå att vi skulle spendera ett par år ihop). Han skulle ha hetat Jake, efter vem har jag ingen aning om (hum…), men han gjorde sig aldrig förtjänt av namnet och har alltså varit Datorn Som Kallades Det i fyra månader nu.
Idag ser vår relation emellertid helt annorlunda ut – datorn har lärt sig vem som bestämmer i hushållet och gör för det mesta som han ska. Efter att ha lärt känna varann trivs vi riktigt bra ihop och han kommer ständigt med nya överraskningar (vilken karl gör egentligen det?).
Eftersom jag inte har någon TV på rummet, inte laddar ner och den förra datorn var för gammal för att spela dvd:er utan att hacka, ryka och börja skaka okontrollerat har jag aldrig upplevt känslan av att ligga i min egen säng och se på film. Det var först igår som det slog mig att detta faktiskt är möjligt nu och följaktligen skyndade jag mig i säng för att somna till Iron Man (ja jag vet att jag är enformig). Det var i samma ögonblick som Robert Downey Jr.s välskapta uppenbarelse framträdde på skärmen som jag insåg vad Datorn Som Kallades Det skulle heta. Det var ganska självklart:
Vem är förbannat egocentrisk, oförskämd, narcissistisk, omoralisk och högfärdig men alldeles oemotståndligt underbar? Min dator, och… Tony Stark!
Nu sitter jag alltså och knappar på ’Tony’. Mycket nöjd med mig själv, och för tillfället med honom. Det känns särskilt bra eftersom kameran heter Tobey, vilket inte direkt är ett namn som skär sig mot det nya.
Frågan är bara vem som ska heta Jake och när han planerar att göra entré i min värld. Fråga nummer två är om han måste vara en apparat eller om man kan få lite mer medvind på den punkten.
Bild från inatt, när jag såg på film på Datorn Som Kallades Tony för första gången.
Haz.
11 maj, 2010 at 00:40Haha, man blir lite kär i dig alicia när man läser din blogg. (oh, vad generaliserande användade av ordet "man", apropå jag hoppas du får medvind)
Mimmmmi
10 maj, 2010 at 12:45haha helt otroligt att du kan få en text om en dator att vara intressant och rolig. Du har verkligen en naturlig skrivbegåvning! :D
svar: haha tack du, jag känner mig mest fånig när jag ser filmen. Urax ser dock förträfflig flummig ut när han sitter och flåsar rätt in i kameran och när han efter en stund tröttnat på att sitta stilla å vill hoppa upp på Danni… roliga valp! :P
Ellen M
9 maj, 2010 at 14:53Är det inte ironiskt att jag får en kommentar från dig när jag gått och tänkt på dig dom senaste dagarna? Det är nämligen så att mamma tog planet till England i fredags på morgonen med sina systrar och kommer hem ikväll(typiskt att hennes döttrar inte ingick i reseplanerna).
Jag läser ju din blogg så jag tänkte att det vore ju ypperligt om hon hade haft dig med sig, (ungefär som en gratis guide) då hade du kunnat visa henne en massa fina platser. Nu hoppas jag att hon inte bara har hängt i London utan åkt ut på landsbygden också. Tror minsann hon gjort det för en liten fågel viskade i mitt öra att det var planerat men eftersom hon bara är där över helgen vet man ju aldrig.
Sedan kan jag berätta att jag vaknade runt 03.00 utav ett dån i hela huset. Tror stenhårt att det är något bombdåd på nedervåningen och att om jag går ner kommer jag få se Al-Qaida och co men sedan hör jag att det är musik som kommer ut och för oväsen. Det visade sig att det var min pappa som inte kunde sova och ville lyssna på lite Rolling Stones. Hur normalt? Sedan hade jag en tjejkompis som sov över också – nu är jag glad att jag kännt henne i flera år för annars hade hon nog aldrig vågat komma tillbaka. Jag menar…farsor ska inte spela gamla LP skivor på full volym 03.00. Jag som inte ens gillar Rolling Stones.
Tony är ett kanontjusigt namn förresten! Min kamera heter Torlejf (fast det är en hon!) och skolans pappershållare har jag döpt till Lottie men min data går namnlöst.
Felicia
9 maj, 2010 at 12:22Åh, tack så mycket. Ja, det är verkligen helt annorlunda att fota analogt.
Det där med datorer alltså. Jag har någon slags hatkärlek till min. Vi bråkar ofta, men sen blir vi rätt snabbt vänner igen. Den känner nog av det ständiga hotet om att bytas ut mot en ny mac. Stackarn.
Lucas
9 maj, 2010 at 07:59Haha vad snyggt! Passar perfekt ju!