blev det någon rotfruktsgratäng?

Så vad hände med balkongodlingen?

Jag åkte till Gotland, som ni vet, och sedermera på scoutläger. Under tiden stod potatisarna skyddade från sol och vind i badkaret med tvenne uppochnedvända petflaskor vatten nerkörda i jorden. Paprikorna (det dussin jag inte adopterade bort vill säga) stod under köksbordet och jag var säker på att de skulle dö.

När jag kom åter var potatisarna inte så glada. De hade stått för mörkt och blivit övervattnade. Förmodligen hade de klarat sig bättre om de bara fått vara ifred på balkongen.

Jorden var rutten och all den fina potatis som bott i bottnen av hinkarna var mjuk och vedervärdig.

Paprikorna däremot, stod som glada laxar i sina plåtburkar. Men de var sådda för sent och skulle inte bära någon frukt, sa plantguru-Petters mamma. Så jag lite lät dem klara sig bäst de kunde.

Vilket visst var lika så bra. För vips vad det var fick jag syn på en knopp, och nu har den första blomman slagit ut!

De fem små potatisar som klarade sig hade vi i en gratäng ihop med ett kilo köpepotatis.

Nästa år ska jag fixa med bättre avrinning och låta livet sköta sig självt.