Berlin, dag 2: statysafari, Zeus altare och mordlystna husockupanter
Nä alltså, vet ni vad. Om jag ska överleva den här sista pusten av vinter så tror jag att jag behöver drömma mig tillbaka lite. Ni har ju inte fått se bilderna från Berlinresan i somras så vi kör den nu. Om alla spelar med och låtsas att det är liverapportering kanske jag kan inbilla mig att jag fortfarande är kvar. För detta var världens bästa semester. Här är dag 2, den 19 augusti:
Den andra Berlindagen tänkte vi gå på museum. Vi knatade således över till museiön (ja, det finns en sådan – hur sagolikt är inte det?) och gick längsmed vattnet och tittade på kloka citat, skrivna på betongklossar längsmed vägen.
Ovan är Einsteins ”Fantasi är viktigare än kunskap, för kunskapen är begränsad.” för oss som glömt den mesta skolbokstyskan.
Men när vi kom fram till Pergamon var det inte mindre än tre timmars kö för att komma in. ”Jag vill fan inte stå i kö i tre timmar för att titta på Zeus altare!” skrek Andreas och kastade solglasögonen i en marmorpelare, så vi vände om.
Och gick på statysafari i de närliggande parkerna istället. Gratis konstutställning!
Han är inte en grekisk gudastaty, han är på riktigt, men det är lätt att missta sig.
Vi såg ganska många statyer innan vi var trötta och vrålhungriga.
Löste situationen med falafelrulle på Alexanderplatz. Här är en bild på Andreas när han äter, ur en serie i oändligt antal delar.
Mellanlandade på Humana Second Hand som var ganska stort men med supertråkigt utbud (hittade inget jag ville prova ens) och återvände sen till smågatorna.
Tittade i minibutiker och gallerier, gick in i varenda second handbutik vi sprang på, missförstod lokalbefolkningen på alla vis möjliga (vi blev erbjudna vin men jag tackade nej med den förvirrade ursäkten att vi bara var där på semester, eh?) och hade det allmänt bra.
Eftermiddagsfikade rejäla bullar med korp på Zeit für Brot där allt var ekologiskt och jävligt gott.
Och tog Linienstraße tillbaka mot hotellet.
Fortsatte skrutta och titta på småbutiker (och gamla nedklottrade hus där man kunde bli dödad av galna ockupanter om man stannade och fotograferade berättade Andreas efter att jag stannat och fotograferat fast jag tror inte det är någon fara för huset är på google street views så jag är inte ensam men jag är lite rädd och kanske inte borde ha publicerat den här bilden), svängde hit och dit och utforskade kvarteren, och käkade slutligen middag på mysiga Ruben und Carla, tvärs över gatan från hotellet, där vi fick dögottiga rödbetshamburgare ackompanjerade av Rolling Stones i högtalarna. Sen somnade vi till The Fisher King. Bra film, bra dag.
Helga
5 mars, 2015 at 06:09Nästan så jag vill åka tillbaka nu! Eller så äre bara för dina bilder är så somriga :) Jag tog lite bilder med min lilla kamera (de andra med systemis) och alla är typ tagna rakt framifrån på min sambo när han äter/dricker öl :P
Alicia Sivert
5 mars, 2015 at 08:50Haha, bästa sortens bilder ju! Och ja, jag tänkte att det här skulle vara bra terapi för mig men alltså vill bara lämna Stockholm nu…
Hedvig W
4 mars, 2015 at 20:13men åh så fint och kul!! älskar berlin!
http://hedvighedvig.devote.se
Alicia Sivert
5 mars, 2015 at 08:50:)
the printed word
4 mars, 2015 at 12:59älskar anekdoten om andreas och marmorpelaren!
Alicia Sivert
4 mars, 2015 at 15:40Hehe, citatet är korrekt återgivet, händelseförloppet kanske något överdrivet!
the printed word
4 mars, 2015 at 19:01äsch, överdriva får man alltid! det lät väldigt muminskt i alla fall! något en äldre hemul eller en liten mymla skulle göra (eller varför inte en riktigt festlig mumrik).
Alicia Sivert
5 mars, 2015 at 08:50Haha, du är bäst!