balkongodlingen

För en som är uppvuxen i västerläge med extrema temperaturförhållanden och ingen sol är det en fröjd att äntligen kunna hushålla sig med krukväxter.

I början av maj upptäckte jag att några potatisar hade grott i kylskåpet. I samma veva hade jag Lovisa och Johan på besök och då fick potatisarna (och allt annat jag äger) ögon.

Man ska ju inte äta grodd potatis, så jag började fundera över och googla huruvida en kunde odla dem i kruka. Och enligt diverse trädgårdsforum på nätet kunde man det – så jag investerade i trenne hinkar (köpte en och hittade två – flow) och så satte jag mitt livs första potäter.

Passade också på att skrapa ur en paprika och så fröna. Nånting kommer kanske upp, tänkte jag, och mycket riktigt.

Närmare bestämt kom allting upp så nu har jag 36 paprikaplantor att adoptera bort.

Samtidigt började potatisarna röra på sig. Det är nästan för bra för att vara sant.

Idag är blasten 40 cm hög och det första jag visar upp för någon som kommer på besök.

Både potatisarna och paprikorna är ekologiska, sådda i Änglamarks ekologiska odlingsjord. Känns dumt att göra någonting halvhjärtat liksom – typ som att sticka med akrylgarn (det gör jag aldrig om). Mest potatisodlarinfo fick jag från Vårljungens Garden Center.

Just nu är jag oändligt glad över att ha skapat liv och bryr mig inte så värst huruvida jag kommer att kunna skörda eller ej. Men gör jag det, då lovar jag att ställa till med potatiskalas.

Är det någon som vill adoptera en paprika?