ansökan till Liljevalchs vårsalong

Klockan har passerat midnatt (med ganska god marginal nu), och det betyder att min anmälan till Liljevalchs vårsalong är registrerad och att inga ändringar kan göras. Förutom nervöst och overkligt känns det förstås helt FEL just nu och jag nojar över titlar och prissättning eller att jag ska ha skrivit något mått fel. Men vet ni vad, ingenting av det där spelar någon roll därför att:

MÅLET ÄR UPPNÅTT!

Det är en seger i många olika avseenden och hur det går med själva antagningen är egentligen oväsentligt. Det här projektet handlade om att våga ansöka, våga värdera mitt arbete och inte skämmas (så mycket) för att tala om att jag gjort det. Och jag har lyckats!

Jag skickade in fem alster. Dels självporträttet från i våras, som jag namngivit Som mamma minns mig. Därför att jag inte känner igen mig själv i den här bilden, men hon gör det. Det är ett porträtt av vem jag aldrig var. Eller den jag var men aldrig ville vara. Eller? Jag vet inte, det är en ännu oformulerad känsla.

Jag skickade även in frk. O från samma tidsperiod.

Samt tre projekt ni bara fått se glimtar av hittills (vilket vi naturligtvis snart ska ändra på). Ett broderi blev det, och fyra målningar. Jag ville väldigt gärna skicka in mer textilier, men en kan ju välja att se konstupproret från två olika sidor: som en revolution av kvinnliga skapartekniker (i avseende av vilket det är värt att ansöka med textilier), och som en hävdelse av mig själv och mitt skapande (i avseende av vilket det viktiga är att ansöka över huvud taget). Jag tänker att steg ett är att hävda mig själv för att kunna gå vidare med mer förtroende.

Med denna ENORMA (jag skojar inte, det är monumentalt) personliga milstolpe lagd bakom mig firar jag ikväll med bubbelbad och bubbel i glas. Precis som jag skrev i min projektplan i våras.

Och om jag nu blir refuserad av Liljevalchs – hur ska jag undvika att skamset gömma mig under en sten och göra allt jobb ogjort? Jo, genom den nya målsättningen förstås: att ansöka till Liljevalchs vårsalong varje år tills dess jag blir antagen. Jävla jantelag, nu är du döden död!