Förrförra veckan skrev jag om min misslyckade köksfönsterodling, och hur jag i dryga tre veckor gick och väntade, gläntade, undrade och oroade mig över varför mina frön inte grodde. Så en dag dök det upp två krumma växtryggar, och dagen efter ytterligare två. Lyckan var total. Jag hade fått fyra paprikaplantor!
Och då var det som att någon av de coola kidsen hade vidarebefordrat min inbjudan till alla andra i klassen för plötsligt ville varenda planta komma på min fest. Till nästa år ska jag lära mig att skaffa småkrukor och sätta en kärna i varje, istället för att pilla ner varenda en i samma jord och tro att ”två-tre kanske gror”.
För nu har jag 16 små paprikaplantor på väg upp, och kommer behöva adoptera bort en del när de är stora nog att flytta hemifrån.
Och vet ni? Mitt i paprikaglädjen har en av tre avokadokärnor spruckit, och tittar man in i springan går det att se en liten tunga som letar sig upp mot ljuset. Det ser ganska äckligt ut, och jag är lyckligast i kosmos!
För att fira flyttade jag hela växthuset till sovrumsfönstret där det är ännu lite ljusare.
Det verkade göra susen och nu händer det mer för var dag som går än det gjorde sammanlagt under de tre första veckorna.
Dessutom fick jag en tomatplanta av min kollega Ronja, en Sweetbaby vilket kan vara det raraste namnet någonsin, och den verkar trivas bra! Jag har aldrig odlat tomat så jag är glad och nyfiken och nervös och förväntansfull. Har ni några tomattips så bara släng dem på mig är ni snälla!
I min nyvunna växthybris har jag även satt ett gäng citronkärnor i en gammal kartong. Snorken övervakar groningsprocessen och beräknar hur mycket vatten jag ska tillsätta allteftersom det dunstar av. Än så länge har det hänt noll framsteg men mitt nya övermodiga jag planerar redan hur hon ska övervintra sina citronträd.
Dessutom har jag lagt fyra potatisar i en bädd av såjord. Det ser supertokigt ut, men jag läste att det var nya sättet att förgro på och att de lär utveckla rötter vilket gör att de förökar sig snabbare när de kommer i riktig jord? Det står också att det är viktigt att köpa riktig sättpotatis för att vara säker på att de inte har några sjukdomar, men jag har tagit vanlig ekopotatis från mataffären #rebell.
Och det lediga utrymmet i köksfönstret har Vifslan tagit över.
Har ni satt några frön eller kärnor? Hur går det för dem? Får ni, liksom jag hade innan det började hända saker på min fönsterbräda, otillräcklighetskänslor av att läsa om andras plantframgång? Då, och i vilket fall som helst, vill jag rekommendera Louises inlägg om hur inga växter vill leva hemma hos henne.
Lämna ett svar