akvarellkurs i friluftsmåleri, dag 1: med Lars Jonsson på Waldemarsudde

Förra helgen tog jag spårvagnen längst ut på Djurgården, till Prins Eugens Waldemarsudde, för att gå en akvarellkurs i friluftsmåleri.

Min ampel på balkongen var full till bredden av regnvatten redan när jag klev upp på morgonen och väderleksrapporten spådde inte någon vidare förutsättning för parkmåleri. Men jag var extremt pepp, taggad och lite nervös ändå, för kursledare var ingen annan än Lars Jonsson!

Lars Jonsson är Sveriges främsta fågelmålare och en av våra bästa akvarellister, han har arbetat som konstnär i hela sitt liv och jag är uppvuxen med hans bilder på väggarna hemma hos mormor och morfar, mamma och pappa, och på senare år även mig själv. Vi har två av hans planscher hängandes över soffan och cyklar varje år till Vamlingbo Prästgård på Gotland där han har museum och driver restaurang. Att gå en akvarellkurs med honom har liksom varit min livsdröm sen jag var riktigt liten, så ni förstår att jag var både starstruck och lycklig när jag nu skulle få chansen!

Han började dagen med att visa olika akvarelltekniker, prata om komposition, ljussättning och det som jag tycker är allra svårast med akvarell – att låta vattnet och slumpen måla åt en, samt hur en balanserar slumpartade former med mer distinkta och medvetna (en extremt svår avvägning för mig som älskar konturer). Det var otroligt lärorikt och fascinerande att se på när han jobbade.

Efter lunch i museirestaurangen trotsade vi ovädret och gick ut. På baksidan av slottet fanns en liten uteplats med glastak och där satte vi oss för att måla utsikten över fjärden. Jag satt nära takslutet och många av mina detaljer regnade bort, men jag försökte fokusera på att göra flera snabba bilder istället för en genomarbetad och strunta i hur det blev (fast det var svårt med sin idol hängandes över axeln).

Lars var lite som Snövit för bara han klev ut så kom fåglarna flygande. Klart att det är enkelt att fånga dem på pappret när de så villigt visar upp sig! En fiskmås satte sig mitt i min bild (ni kan se det röda huset precis bakom stjärtfjädrarna) och vägrade flytta på sig på en lång stund, och en talgoxe mellanlandade på min axel medan Lars för ett ögonblick glömde bort att han undervisade och började prata om att gå och hämta ost till dem. Det är så fint med djurmänniskor!

Så småningom insåg vi att det var lite för ruskigt att försöka måla ute, färgerna torkade inte i luftfuktigheten och fingrarna stelnade i kylan, så vi återvände in i ateljén där vi gick igenom våra bilder och fick kritik och tips från Lars (gulp!).

Men innan vi slutade för dagen sa han de magiska orden att ”okej, vi hinner med en demonstration till så om ni vill kan jag måla en fågel” – och så gjorde han det! Hux flux, utan referensbild och på en knapp kvart trollade han fram en underbar rödbena i motljus. Bevare mig vilken talang!

Sen sa vi tack så hemskt mycket och adjö, och Lars återvände hem till Gotland medan jag for hem till katterna, sprängfylld av intryck och tankar, till hälften inspirerad och till hälften överväldigad och försökte ladda om inför nästkommande dag!

Del 2