akvarell av katten Pelle

I Den kreativa veckan #29 visade jag ett porträtt jag precis börjat jobba med, föreställande katten Pelle, och beställt av hans crazy vegan book lady Camilla! Jag skulle egentligen bara göra en skiss innan läggdags, men fick flow och satt uppe sent och målade.

Så småningom var jag ändå tvungen att avbryta, för att få lite sömn, men det dumma med att göra så är att det är otroligt svårt att plocka upp en målning som fått vila lite för länge – särskilt en akvarell. Det är som att den lever så länge färgerna är fuktiga, men när allt torkat är det nästan bättre att börja på en ny bild än att försöka fortsätta med den gamla. Nu var jag lite för nöjd med hur Pelle tagit form av att bara börja om, men samtidigt satte prestationsångesten in och sa SLARVA NU INTE BORT BAKGRUNDEN SOM DU BRUKAR och så fick jag målarkramp – i flera veckor!

När jag tänker på Camilla tänker jag på färgerna grönt och rostigt orange, jag vet inte riktigt varför, och nu var det som att det var höstens intåg som fordrades för att jag skulle förstå vad som passade som bakgrund åt Pelle. En eftermiddag i förra veckan vågade jag äntligen blanda några försiktiga septembernyanser på ett separat papper, och de stämde precis.

En höstdjungel växte fram. Fylld av rodnande löv och solkatter.

Pelle, akvarell på papper, 29,6 x 20,7 cm.

Här kan ni jämföra honom med Camillas referensbild! Fler såna jämförelser har jag sammanställt i det här inlägget.

Så packade jag ihop honom och skickade honom söderut med postbilen!