two dead ends and you’ve still got to choose

Teknik ska vara ett hjälpmedel. Stå bi i vardagen, skynda på processer, lösa problem. Eller har jag missförstått något? Oftast tycker jag nämligen tekniken i mitt liv orsakar mer skada än nytta, gör allting omständligare och mer tidskrävande än det behöver vara, sätter begränsningar och lämnar mig oerhört frustrerad.

Min dator har ni ju hört om förut. Den goda kamrat som stått vid min sida, och innan dess pappas, i flera år, men som under 2009 blev dement och kom in i en pensionärs trotsåldersliknande, revoltiska sinnelag. Han glömde bort vem jag var och vem som bestämde, och ihop med en icke-riktbar sänglampa, en MP3 vars batterier höll en halvtimma, en mobil jag fick ont i huvudet av att prata i och i vilken jag inte hördes till andra ändan, samt kärvande kommunaltrafik, nytt ”effektivt” värmesystem i huset och diverse annat fick han mig emellanåt att gå bärsärk. När han i december började arbeta i femminutersetapper (fem minuters surfning – fem minuter total kontaktlöshet) beslöt jag att han skulle få Den Slutgiltiga Sprutan och en epilog på sitt stora lidande.

En ny, underbar MP3-spelare fick jag i födelsedagspresent i november, han funkar utmärkt, batterierna håller i en vecka och jag får plats med hur mycket musik som helst. Mobilen bytte jag ut i mellandagarna och vi kommer överens men är fortfarande lite tafatta med varandra och vet inte riktigt vilka knappar vi ska trycka på, ja, och lampa har jag också köpt en ny (röd). Den nya datorn kom med posten några dagar efter nyår och kunde installeras ytterligare en vecka senare, när mina tentamensstudier äntligen var till ända (for now). Nu har vi haft tillräckligt med tid ihop för att lära känna varann och jag har insett att jag inte hatar honom fullt så mycket som när jag först slog upp skärmen och såg dess fula proportioner (HUR många hemsidor är utformade på bredden egentligen? Jävla idioti.) och dåliga färg- och kontrastinställningar. Men än är vi i behov av äktenskapsrådgivning för många småsaker är väldigt fel (I say yes, you say no, you say stop and I say go go go). Framför allt skulle jag vilja höra en enda praktisk grej med teknik som inte klarar av gammal teknik. Typ PC3or som inte fixar PC2-spel och datorer som inte kan installera fullt fungerande Photoshop, Word och Powerpoint utan måste ha uppdateringar som är långväga sämre och mer komplicerade än föregångarna. Nu är jag medveten om att det till stor del är en vanesak, men jag lovar också att det till lika stor del inte är det. Om jag vill vara konservativ och hålla mig till begränsade men fullt fungerande vanor kan jag väl få göra det utan att datorn (som tror han är herrn i huset) ska gnälla? Icke, han är konservativ själv och tycker fruntimmer hör hemma i köket – men där härjar den nya induktionsspisen (a.k.a. Helvetets Hantlangare) så där sätter jag inte min fot för alla stickkontakter i världen!