två minuters jobb som tog mig ett år

Jag har alltid varit bra på att göra saker väldigt mycket krångligare för mig än vad de behöver vara. Det är därför jag aldrig gillat matematik.

För ungefär ett år sen införskaffade jag fina band för att komponera en egen kamerarem, men körde sen fast vid fästet, så att säga, för man vill ju att ens baby ska sitta stadigt och då får säkerhetslinan inte plötsligt gå av så alltihop far huvudstupa i grusgången.

Inte förrän nu har jag accepterat att jag helt enkelt kan sy fast ett band på den befintliga remmen.

I och med att basen är kraftig behöver inte dekorbandet vara det. Välj bara ett som är fint och brett nog att täcka märkesbrodyren. Eller sprätta bort den och brodera själv vetja!

Klipp bandet, zickzacka ändarna, nåla fast på remmen, sy raksömmar runtom och det är klart. Jag lät Pentaxflärpen vara kvar och dölja ena änden.

Två minuters jobb som tog mig ett år, men nu är i varje fall min K-5:a (som slutligen fick namnet Sirius (ni minns hur jag velade)) snyggast på stan.

Letar ni band och bor i Stockholmsområdet rekommenderar jag Mattsons på Kungsgatan (mitt emot Rigoletto-biografen). Himmelriket för knappsnappare och bandblandare.

Och jag är ännu mer redo för Woodstock.