två juldukar i korsstygn, en blekt från 90-talet och en ny

I början av 90-talet broderade min mamma en julduk i korsstygn. Otaliga timmars jobb med mörkblått, klarrött och gult yllegarn.

Det första som hände när hon la ut den färdigbroderade duken på en byrå hemma i Törnrosdalen var att en gäst spillde kaffe på den, och i tvätten försvann alla de klara färgerna, och julefröjden med dem!

Sen dess har duken legat i ett linneskåp. Mamma har visat mig den ibland, och för några år sen fick jag den av henne. Hon klarar knappt av att se den själv, men jag som inte minns hur den skulle se ut har alltid gillat den dova, pastelliga 50-talsfärgskalan den fick efter tvätt. Gammelrosa, turkost och ljust ljust gult.

Jag har länge tänkt att jag ska göra en ny version till mamma, använda det missfärgade broderiet som mönster, räkna stygn och leta passande yllegarner och tyg. Men så plötsligt dök hela materialkitet upp på Tradera, Permin 70-3734, och det var ingen annan än jag som med tickande hjärta satt uppe och väntade på att annonsen skulle löpa ut.

Så i slutet av oktober trädde jag nålen och började. När jag pratat om hemliga korsstygnsprojekt som sysselsatt mig i höst är det denna julduk jag har jobbat på, och när jag åkte hem för att dekorera pepparkakor dan före dopparedan fick mamma den.

Över en meter bred är den ett helt hopplöst projekt att fotografera, särskilt i decemberbelysning, så ni får föreställa er hur grant den nu ligger på sin sedan 90-talet bestämda plats på byrån hemma i Törnrosdalen. Den krympta, missfärgade duken behåller jag, och fortsätter tycka om.