”Tula hem och tula vall, tula långt åt mossen” skrev Alice Tegnér om livet på fäbodvallen. Mamma sjöng visan för mig när jag var liten.
För fem år sen(!) började jag brodera en fjällko på en snutt oblekt linnetyg. Men jag hade ingen tanke med bilden och tappade bort mig. Fyra år senare hittade jag det bortglömda broderiet, applicerade ett annat UFO-broderi av ett träd jag sett vid Bjuröklubb och började knyta rosa franska knutar. Sen glömde jag bort kon i ytterligare ett år. Men nu är hon färdig.
Tula vall, fritt broderi i moulinégarn på oblekt linne. Av Alicia Sivertsson (2016-)2021.
Mått får jag återkomma med när jag monterat den!
I bakgrunden vilar tre små fäbodar och en jordkällare. I förgrunden rallarrosor.
Och så fjällkon. Ett av de vackraste djur som finns. Producerar mindre mängd mjölk än samtidens mjölkkor, men dubbelt så proteinrik. En tålig och modig lantras, och ett värdigt sällskap till kvinnorna på fäbodvallen. Idag är fjällkon utrotningshotad.
Jag har vågat experimentera med applikationer och förstygn på ett sätt jag inte vanligtvis gör. Jag tycker det ger hela broderiet känslan av ett tunt duggregn.
Det är ett nostalgiskt motiv, närmast sentimentalt. Lite övertydligt faktiskt om du frågar mig. Men just nu drömmer jag så mycket just om att fly till skogs och bo i en liten timrad stuga. Med det här broderiet fick jag göra det för en stund.
Lämna ett svar