Tage

I helgen hade vi överraskningsfest för min vän Henning som hann med att ta inte bara en, utan två examen och dessutom bli pappa under förra året. Vad han inte hann göra var att ställa till med kalas för sig, så det gjorde vi åt honom.

Jag målade av hans son, Tage, som present. Mitt allra första och förmodligen sista barnporträtt för vid min svans vad svårt det är! Barn är så släta i ansiktet och de linjer eller skuggor som utmärker deras personlighet är mjuka och otydliga. Målar man dem för svagt finns ingen som helst karaktär, och förstärker man dem (vilket är lite av min grej) ser barnet äldre ut. Superknivigt.

Tage, ca 21 x 23 cm, akvarell på papper.

Det är så himla roligt och otippat att jag målat så mycket akvarell i år. När inspirationen för typ allt annat lyst med sin långvariga frånvaro har jag ändå utvecklat min teknik med vattenfärgerna. Har så himla mycket kvar att lära men börjar förstå mig bättre på hur de fungerar.

Och ett porträtt blev det till slut. Och ett hemskt lyckat kalas! Henning anade ingenting förrän han klev in i hallen och discolampan tändes.