synlig lagning av kläder: lappa och laga med applikation
Vi slänger 7,5 kilo textilier i soporna per person och år
I Sverige köper vi i snitt 13 kilo nya textilier per person och år, och slänger 7,5 kilo i soporna. Det här beror delvis på att vi idag producerar billiga kläder av dålig kvalitet, som inte håller många användningar. Men också på ohållbara konsumtionsmönster och att vi hela tiden matas med reklambudskap och lockas av reaskyltar. Under 1800-talet fanns en liten linåker på i stort sett varenda gård i Sverige och det är inte så hemskt länge sen vi både odlade, beredde, vävde och sydde våra kläder här istället för att producera dem av polyester i Kina.
Idag är få beredda att köpa kläder till den kostnad det skulle innebära att skapa dem från grunden i Sverige, och ännu färre har möjligheten att själva producera plaggen. En så stor förändring är sällan enkel. Men en sak vi kan börja med är att medvetandegöra och förändra våra egna köpmönster, handla mer begagnat och att sy om, laga och vårda det vi har. Idag tänkte jag därför att vi skulle titta på några exempel av visible mending, alltså synlig lagning!
Köpmönster, rensning och klädvård
Sedan några år tillbaka köper jag alla mina kläder, utöver underkläder och strumpbyxor, på loppis. Det händer att jag köper tyg i butik när jag behöver något väldigt specifikt, men oftast är även det jag syr själv skapat av begagnat material jag hittar på Tradera. Det känns skönt att inte bidra särskilt mycket till snittet på 13 kilo. Däremot händer det att loppade kläder behöver sys om, och att välanvända plagg slits och går sönder. Då är jag glad för den hantverkskunskap som jag besitter, och den vill jag ju dela med mig av!
KonMari och återbruk
Medan jag organiserar hemma med utgång i KonMari-metoden tar jag mig extra mycket tid att ta hand om de saker jag väljer att behålla. Kläder som jag tycker om men som inte ger tokimeku (inre glädje) görs om, lagas och fixas tills de gör det – eller kan skänkas vidare.
Synlig lagning med applikation
En av mina förut mest använda toppar hade legat oanvänd det senaste året. På ena skuldran fanns ett fult hål, alldeles för stort för att bara dra ihop med några stygn. Jag bestämde mig istället för att göra en synlig lagning.
Material
Jag valde en tygbit i samma färgskala som toppen, men i avvikande mönster. Ett enfärgat tyg, ett vitt med svarta prickar, eller ett svart tyg med prickar i en annan storlek hade också varit fint. Jag använde en sybåge för att spänna upp toppen och få tyget slätt, en vass nål och vitt broderigarn. En annan färg på garnet hade också passat till det svartvita, men nu ville jag göra lagningen synlig men diskret.
Applikation för hand
Jag klippte en kvadrat av tyget och passade enkelt in den mellan prickarna i mönstret. Har du ett enfärgat eller mindre organiserat mönstrat tyg skulle jag rekommendera att prova plagget och nåla fast tygbiten i en position som passar när det sitter på kroppen.
Ytterkanten fäste jag sen med langettstygn. Sömmen fungerar både som ett fäste mellan lagren och som sicksack av applikationen. Runt två av sidorna gjorde jag efterstygn, enbart som dekor.
Korta stygn och att noga fästa tråden på baksidan är viktigt när en broderar på kläder. Långa trådar är lätta att fastna i med fingrar och smycken.
Hela arbetet tog kanske en kvart, och så återfick jag ett gammalt favoritplagg!
Snabbversionen: Applikation med symaskin
Ett annat kärt plagg som legat oanvänt ett tag var mina terrakottafärgade byxor. I det farliga livet som bildpedagog råkade jag sätta mig i en klick textilfärg och fick en oklädsam fläck på baken.
Fläcken doldes med samma teknik som hålet i toppen, men utförd med symaskin. Först klippte jag till en bit tyg i kontrasterande färg och mönster. Jag valde blått eftersom jag oftast bär blått till byxorna. Tygbiten nålades fast ovanpå fläcken och så sicksackade jag ett varv med symaskinen. En bred, tät sicksack funkar bäst. Jag valde stygnlängd 1,5 och stygnbredd 4.
Jag tycker bägge plagg blev fina med sina synliga lagningar och att de fick lite annorlunda karaktär. Vill jag i framtiden förstärka den känslan kan jag t.ex. göra en bröstficka eller dekorera fållen med fler bitar av applikationstyget. Att laga kläder innebär inte bara att jag får igen ett saknat plagg, utan ofta att jag tycker ännu bättre om det än jag gjorde innan det gick sönder! För mig är det ett alldeles speciellt lugn och en riktigt skön känsla att laga saker. Tokimeku i sin mest påtagliga form. Känner du också så?
Mer inspiration till synlig lagning
På Instagram följer jag fenomenala Lagningsaktivisterna som delar tips och tekniker för att laga både enkla och komplicerade skador. FIN Crafted Goods bjuder också på megamycket idéer till synlig lagning och hur du kan sy nytt av lappat.
Fler relaterade inlägg av mig hittar du under taggarna #Sömnad, #Återbruk och #KonMari.
Grahnslöjd
1 april, 2019 at 15:14Otroligt inspirerande både detta och tidigare inlägg. Verkar ändå som att fler och fler får upp ögonen för vår ohållbara livsstil, har väl på sistone kommit nån bok om att lappa och laga kläder tycks jag ha sett. Man gjorde mkt klokt förr och en av de sakerna var att laga istället för slänga. Håller själv på med en jätterensning här hemma så kul att få lite inspiration till det också! Ska snart ta itu med garderoben. Har skrivit en lista på vad jag tycker saknas i den och tänkte prova mig på att handla efter den ist. för att köpa när jag hittar nåt snyggt. Köper bara second hand så det lär ju ta nåt tag innan jag hittat vad jag behöver;)
Alicia Sivert
2 april, 2019 at 10:20Ja! Hemslöjden har givit ut två böcker, Lappa och Stoppa :) Så toppen! Och att lära sig laga tror jag är en bra ingång till att lära sig konsumera mindre. Både för att en förstår arbetet och tiden bakom varje grej och för att en blir mer oberoende.
Jag tycker det låter utmärkt att utgå från listan istället för spontanköp! Jag håller också på att arbeta fram en sån, fast mer för prylar till hemmet eller hantverket. Kläder känner jag verkligen att jag vill sy mest själv just nu. Så peppigt och kul! :) Lycka till med vårens loppisjakt!
Anni
29 mars, 2019 at 10:14Ibland är du verkligen din pappas dotter. En dag satt han och vände en skjortkrage.
Gunilla Levonson
29 mars, 2019 at 23:11Så trevligt att se galgen från Maria Stahlén. Där köpte jag mina kläder hos hennes brorsdotter Ing-Britt Stahle’n. Hon var hattmodist och där fanns kläder för alla tillfällen.
Alicia Sivert
30 mars, 2019 at 08:26Men nu blir jag helt rörd! Hur kan världen vara så pytteliten att du hittar denna bild? Ing-Britt var min farmors syster! <3
Anni
30 mars, 2019 at 13:49Världen är verkligen liten!
Gunilla, du ska veta att Alicias pappa är nästan löjligt lik sin morfar Martin Stahlén. Det syntes extra tydligt när han bar Ing-Britts urna vid begravningen i höstas.
Jenny
27 mars, 2019 at 18:29Urbra påminnelse och inspiration! Är ju så vackert när ett älskat plagg får både längre liv och mer personlig prägel!
Tänker också spontant på Klaras bidrag till landskapssömmen där hon lagade en trasig kökshandduk med en liten blekingesöm, en såndär grej som verkligen fastnat i bakhuvudet hos mig! Funkar ju finfint för kläder med beroende på hur hålet sitter, att helt enkelt laga med ett litet broderi istället för en liten lapp :)
(http://rangifers.se/2018/february/samlingsinlagg-februari-blekingesom.html)
Alicia Sivert
31 mars, 2019 at 11:41Men verkligen! Och så blev handduken ännu finare :)
Cecilia N
26 mars, 2019 at 18:27Man kanske behöver påminna om den gamla bibliska visdomen? Lappa med tvättat tyg så lappen inte krymper och gör en större reva. Eller?
Min stickelfärgade gröna linneklänning fick en liten reva när den var ”nästan ny”. Min kompis väver och jag anade att hon kunde läsa bindningen bättre än jag. Jag fick mest panik. Så hon fick laga med hjälp av att ta trådar från fållen och fickan. Ordentligt betald förstås.
Alicia Sivert
31 mars, 2019 at 11:39Ja, det var ett klokt tillägg, tack!
Vad häftigt! Konststoppningen är verkligen ett imponerande hantverk. Det skulle jag vilja gå kurs i – fast jag gillar synliga lagningar :)