symmetri, formklippta buskar och 400 års mystik
Första dagen i Normandie tog vi bilarna till Château du Champ de Bataille, ett palats från 1600-talet som tidigare lämnats åt sitt förfall, men som köptes upp på 90-talet och restaurerades efter gamla ritningar. Vi var där för trädgårdarnas skull.
En terrier stod på vakt på borggården.
Utsikten sedd från slottstrappan.
Trädgårdarna är uppbyggda i sju nivåer: mineral, växtlighet, djur, mänsklighet, medvetenhet, ljus och ande.
La Source representerar havet.
Le Bosquet de l’Erèbe var en liten labyrint som symboliserar helvetet. Där bodde fina plåtdjur.
Den här sympatiske drakherren blev min klara favorit (bilden har äldsta lillebrodern tagit).
Hade lätt kunnat baxa hem honom och haft i den egna trädgården.
Le Bosquet de l’Eden representerade paradiset och var inte alls lika intressant, men fin förstås.
Helveteslabyrinten inom buskaget på vänster sida, och himlalabytinten till höger, bägge delar av växtlighetens nivå. Slottet föröver (mineral) och fontänen i förgrunden. Fula fiskar därtill.
Le Temple du Trésor de Léda och en sjö för slottssvanarna.
Le kiosque de Salamandre var en liten trevlig park av överblommade rosor.
Trädgården var helt enorm. Här hade vi gått i trekvart och knappt kommit halvvägs.
Trapporna upp till Le Degré de la Lumière (Ljusets nivå) representerar passagen mellan jordligt och himmelskt liv. Ljusets nivå är inte synlig nedifrån de andra trädgårdarna.
Raka promenadvägar, symmetri och formklippta buskar varvades med gömda vrår och mystik.
Trapporna Les Marches.
Undertecknad in action. Bilden har mamma tagit.
Med utsikt över växtlighetens nivå (vad fånigt alltsamman blir på svenska).
Vi gick längsmed vattnet till den allra bortersta delen av trädgården.
Där en enorm pelare symboliserar själ och ande.
Men utsikten tillbaka mot slottet var så fördärvad av kraftledningarna i bakgrunden att jag inte iddes ta bild på den. Lite tråkigt antiklimax när man gått i en timma för att komma dit.
Så vände vi om.
Och det här, mina vänner, var bara del ett från Château du Champ de Bataille.
Del två: Lusthuset, templet och hönsgården
Louise
10 november, 2012 at 19:03Älskar verkligen dina bilder!! hur vackra som helst. / Louise
Alicia Sivert
18 juli, 2012 at 09:30Tack alleman! Visst är det härligt med slottsträdgårdar? Man blir som omvänt förtjust och förfärad av allt överdåd.
Rana, himla folktomt indeed! Det var några sällskap till, men ingenting att jämföra med Monets trädgård precis. Sen väntade jag gärna ut dem ur bild, så det ser nog ensammare ut än det verkligen var.
Sebastian, du får upplysa honom om det här inför nästa besök! Lite Castle Howard-vibbar (fast samtidigt såklart aldrig ens i närheten).
Caroline
17 juli, 2012 at 14:05Magnifika bilder. Slottsträdgårdar är fantastiska att strosa runt i, och att den låg i Normandie gjorde inte saken sämre. Jag var där för två år sedan. Sagolikt!
Sebastian
16 juli, 2012 at 13:09Vackra foton! Min far med sällskap var faktiskt i Normandie för bara någon vecka sedan, men de sprang mest omkring på landstigningsstränderna.
Anonym
15 juli, 2012 at 08:38så jädrans FINT. men himla folktomt? ser superhärligt ut.
Lovisa
13 juli, 2012 at 17:49Åh slottsträdgårdar, alltså. Bäst!
marie
13 juli, 2012 at 12:14Åh, så vackert så!
Jessica
13 juli, 2012 at 09:30Fantastiskt genomtänkt och fint ju! Liksom helvetes/himlalabyrinter på varsin sida, teman och idéer överallt! Fint att få reda på vad bilderna tillhörde för nivå också! Fintfintfint.
(Och nej det är på riktigt, haha. Helknäppt.)
helly
13 juli, 2012 at 08:54Jisses, sicken trädgård! Så magiskt vackert!