En lördagsmorgon i januari satte jag mig på bussen mot Djurgården och Handarbetets Vänner. Det var tidigt och den tjocka snön låg orörd sånär som på några enstaka spår efter hundar med rastare.
När bussen saktade in vid Runebergsplan uppfattade jag en rörelse i trädkronorna ovanför mig. Mot den blånande morgonhimlen syntes siluetterna av en flock stjärtmesar. Jag har aldrig förut sett stjärtmes i Sverige, fastän de är väldigt vanliga, och de var det sötaste jag skådat. Som flygande videungstussar med långa svansar pep de fram mellan grenarna. Jag kved exalterat och ville helst skrika åt hela bussen att titta men hejdade mig.
Resten av resan var inte sämre. En golden retriever hade lagt sig pladask i den mjuka snön och vägrade resa sig fastän matte kallade, och när vi svängde upp på Narvavägen med riktning mot Djurgårdsbron möttes vi av en tjej till häst som galopperade genom nysnön i allén. Väl framme vid slutstationen fick bussen ploga upp en väg genom den orörda snön och jag hoppade rakt ner i en driva när dörrarna öppnades. Magiskt.
När jag kom hem den kvällen gjorde jag en skiss av ett broderimotiv med just stjärtmesar. Vi jobbade med landskapssömmar, och jag valde att inspireras av Blekingesöm i design och färgval.
Så förde jag över skissen till ett tunt linnetyg och för första gången typ någonsin kom jag ihåg att fota varje steg.
Och på söndagsmorgonen for jag tillbaka ut till Djurgården och började brodera.
Stjärtmesar i Blekingesöm, bomull på linne.
Utmärkande för Blekingesöm är just fågel- och blomstermotiv i ljusblått, gult och rosa (ursprungligen rött, men blekt med tiden). Plattsöm, schattérsöm med två olikfärgade tråddelar i samma nål, stjälkstygn och bottensöm.
Jag har använt tvåfärgad schattérsöm i det gulrosa partiet av blomman överst och underst till höger, samt det mörk/ljusrosa bladet på tulpanen och ett parti på mesens vinge.
Jag monterade broderiet på kilram med ett tyg bakom.
Trots att det inte är mina vanliga nyanser tyckte jag det var så roligt att jobba i den här färgskalan! Och slutresultatet känns som en hyllning till våren, samtidigt som den påminner mig om en magisk vintermorgon i januari.
Lämna ett svar