När min bästa vän Martin fyllde 26 fick han en illustration av en Snigelkott som jag målat i akvarell. Till hans 28-årsdag tyckte jag det var dags för en uppföljare: Snäckorren!
Om Snäckorren
Medan Snigelkotten hade komplex och helst ville leva som snigel helt och hållet är Snäckorren en helt vanlig ekorre som glömt hur man gör. Det vill säga, hon är naturligtvis en samlare som sina släktingar, men somliga skulle hävda att hon samlar på helt fel saker.
Allt som blänker eller är skönt att hålla i tassen stoppar hon i sin korg. Allra mest tycker hon om snäckor, och trädet där hon bor är fyllt till kronan av hyllplan efter hyllplan med knappar, borttappade nyckelknippor och skrot som glittrar. En dag söker Snäckorren sig till sandstranden fastän hon vet att det är för långt att gå alldeles själv. Kanske träffar hon en lurig landkrabba, jagas av en sjöfågel eller hamnar i olägenheter när hon försöker samla en rödmålad stortå som sitter fast i en badplatsbesökare? Kanske händer alltihop…!
Snäckorren på stranden. Akvarell, 2019, 14,8 x 21 cm.
Jag använde färgerna Alizarin Crimson, Lemon Yellow och Preussian Blue från Winsor and Newton. Papper är Arches 300 g med fin gräng.
Om att skriva och illustrera barnböcker
Jag har ju en dröm om att skriva och illustrera barnböcker. Tove Jansson och Sven Nordqvist är mina eviga idoler. I flera år har jag fantiserat ihop berättelser om en helt vanlig men ovanligt ordentlig igelkott, en utan snigelkomplex alltså. Men nu när Snäckorren dök upp känns det nästan nödvändigt att göra något av henne och Snigelkotten också. Jag tänker mig att de träffas när Snäckorren försöker samla Snigelkottens snäcka. Så förvånad hon ska bli när det visar sig att den sitter fast runt magen på en liten igelkott!
Lämna ett svar