Sedan 2017 har jag som tradition att brodera blekingesöm i januari. Det känns så fint att ha någonting i början av året att fundera på och se fram emot. Annars tycker jag januari och februari lätt blir en transportsträcka i väntan på vår.
Och visst är det våren vi längtar efter nu. Pastellfärger, blommor och småfåglar. Därför broderar jag blekingesöm som innehåller just de här sakerna!
Skissarbetet inleddes med lite olika förslag ni givit mig via Instagram. En gråsiska, stenknäck, steglits och domherre. Alla värdiga kandidater tycker jag.
En skata och en nötskrika.
Sen föreslog Martina att jag skulle brodera en häger och då blev jag så full i skratt vid tanken på Sveriges suraste fågel omgärdad av små rosa blommor. Den kurande gråhägern representerar januari-Sverige bättre än någon annan fågel, kan jag tycka. Precis som den uppe till höger ser jag ut när jag väntar på bussen om morgnarna.
Jag skissade faktiskt upp idén men det slutade med att jag valde en annan fågel.
Steglitsen! Han har föreslagits många gånger när jag bett er om fågelförslag, och 2022 får det bli hans tur. Det här året väljer jag också att sy en ram runt fågeln, snarare än en blomsterranka som jag gjort tidigare.
Blekingesömmen går traditionellt i rosa, vitt, gult och ljust blått. En utmaning är att få till fågeln så att den blir lik sig själv men behåller sömmens karaktär. I gamla broderier är fåglarna mycket mer stiliserade och fantasifulla, men jag gillar att kombinera naturkunskap och folkkonst. Just steglitsen tror jag hade sett lite väl mycket ut som en papegoja i rosa, och därför väljer jag i år att jobba med ursprungsfärgerna för blekingesöm. Alltså de mörkt blå, röda och gula nyanser som broderierna först syddes med på 17- och 1800-talen. De pastellfärger vi förknippar sömmen med idag kommer av att ursprungsfärgerna har blekts med tiden.
Nog snackat för den här gången! Nu broderar jag. Och om inspirationen håller i sig kanske jag monterar de senaste två årens sömmar, som ni inte fått se färdiga än. Hur låter det?
Lämna ett svar