sista oktober

Det är den sista oktober och jag känner det som att jag har missat en månad. Aldrig har väl tiden gått så fort. Jag har roligt i skolan och längtar tillbaka så fort jag kommit hem om kvällarna, men jag märker att helgen är lite för kort för att jag ska hinna ikapp mig själv. Oktober har givit lika mycket som den har tagit och därför känner jag mig fortfarande i balans men nu ringer klockor som vill hejda mig från att rusa lika huvudstupa in i november.

Jag hade tänkt vara med i Inktober under oktober och teckna något varje dag, eller så ofta som jag hann och orkade. Det visade sig att jag hann och orkade precis sex dagar, sen tappade jag bort mig bland höstlöv och skolarbeten.

Jag hade tänkt färdigställa Porslinsdjursprojektet i oktober och det hann jag nätt och jämnt till den deadline jag satt upp för mig själv. Att avsluta ett stort projekt såhär är bland de viktigaste saker jag gjort sen jag blev sjukskriven för precis tre år sen, och det vill jag fira.

Jag hade tänkt köpa mig en trähäst i present för allt jag åstadkommit det senaste halvåret men jag blev överbjuden på dem alla. Edvin From trendar visst nu.

Jag hade tänkt göra psykologiläxan i oktober, det hade jag verkligen, men jag orkade inte. Orkade inte tänka på mörkret när höstsolen äntligen skiner.

Jag tänkte nog att hösten var vackrare än någonsin i år men jag vet inte om det verkligen var så eller om jag bara såg den för första gången. Nu kommer november och av den månaden förväntar jag mig aldrig någonting.

Jag hade tänkt sy i oktober och det har jag i sanning gjort nu de senaste dagarna, för nu har jag höstlov. Jag sitter i storstugan i morföräldrarnas hus på Gotland och är alldeles ledig. Så jag syr gardiner och kuddfodral och jag läser om hur guldgrävaren dör i Utvandrarna och blir så berörd att jag måste lägga ifrån mig boken och göra något annat. Jag skruvar gardinstänger och bär cyklar och vinterbonar och boar i huset och äter godis varje kväll tills det tar slut.

Jag hade tänkt skriva och prata mer med er i oktober men det föll bort. Jag hann visst inte prata med mig själv heller. I november ska jag göra det. Hur har ni det?