Sandön med Cecilia: gamla sjövisten och hus med havsutsikt

Under sommaren anordnar Värmdö kommun guidade turer runt olika platser i skärgården, med fokus på orten, dess byggnader och de människor som levde här förr. Precis mina intresseområden med andra ord, och i år har jag som mål att gå på så många vandringar som möjligt! Säsongens första utfärd gick till Sandön, mest känd för sin hamn – Sandhamn. Så en dag i slutet av juni tog jag och Cecilia bussen till Stavsnäs och båten vidare ut i ytterskärgården.

Jag var så oerhört exalterad som jag bara blir av gamla hus och att åka båt till avlägsna öar för att Lära Mig Saker och ville inte missa någonting. Jag fnattade fram och tillbaka längsmed hamnen en stund innan Cissi styrde in mig till ett trädgårdscafé. Bäst att styrka sig med varsin våffla och kopp kaffe inför alla upplevelser.

Från Tullhuset till Villa Berghem

Guidningen leddes av kommunantikvarie Lenore Weibull som också instagrammar på Värmdöantikvarien. Vi började utanför tullhuset och här är det intilliggande museet. Det var inte öppet nu men som jag förstod det berör det öns rika smuggelhistoria.

De gamla kvarteren i hamnen är varken asfalterade eller stensatta. Här snubblar man över klipphällar och genom mjuka sanddynor. Ön bildar ett kursiverat C runt det som är hamn och lä-läget har inneburit att sjöfarare i alla tider lagt till vid ön.

Sandöns troligtvis äldsta hus kallas Sjöbloms gård och ligger bredvid bageriet. Det är lågt under snedtaket och har en grön dörr med små infattade fönster.

På smala vägar kryssade vi mellan husen som låg som strösslade över berget. Här hade man inte försökt sig på några raka gator utan byggt där marken tillät en. Många av stugorna hade havsutsikt och prunkande trädgårdar.

I fönstren stod små stilleben, ofta en båtmodell eller strandfågel. Här en blå kanna.

Detta gamla sjöviste uppfört under 1900-talets första hälft känns som ett givet framtida Värmdömotiv! Här huserade man redskap för att jaga fågel, fisk och säl.

Det var inte bara röda hus med vita knutar, utan också många detaljer i grönt. Som på pampiga Villa Berghem.

Med matchande lusthus.

Annars gick havstemat igen i form av runda fönster som påminde om båtar, och det fanns krokar för nätupphängning utanför många av husen.

Genom en strandnära trädgård

Turen gick genom en stenmur med en underbar liten trädgård, alldeles intill stranden.

Nyponrosor, sand och stenar på rad. Vilt och ordnat på samma gång. Precis som jag vill att trädgårdar ska vara.

Och precis som hon är, min fina Cecilia! Vild och välordnad om vartannat, som en nyponros i en sandig skärgårdsträdgård. Jag är så glad att jag har henne som åker över två timmar enkel väg, för att gå en guidad tur på 90 minuter med mig.

!!!

Sjöbergsgården och Sandfältet

Vi gick förbi Sjöbergsgården där konstnären Axel Sjöberg en gång bodde avskilt och allena med måsarna som målarsällskap. Idag har grannhusen vuxit sig närmare.

Men en kan ju föreställa sig hur det varit att sitta där och akvarella om somrar och stormiga höstkvällar.

Vi tittade på kyrkogården och pratade om koleraepidemierna som härjade i skärgården runt mitten av 1800-talet. Till Sandön skeppades kropparna in från andra öar för att begravas.

Mot muntrare vyer!

Vi kikade på Missionshuset som idag är bed and breakfast.

Gamla skolan med sin drömdörr.

Och Sandhamns kapell.

Med klockstapel och en lotsutsikt byggd på 1960-talet. Att styra ett skepp i Stockholm skärgård ska enligt guiden ha varit som att ”backa med släp genom Gamla Stan”. När fartygen passerade Sandön for en lots ut och tog över styrningen för att se till att last och besättning kom helskinnade in till Stockholm.

Nu befann vi oss på Sandöns högsta punkt, ett sandfält där man planterat tallar för att försöka hålla den flyktiga sanden bunden vid marken. Skogen var närmast magisk – gles men oändlig. Hela miljön påminde väldigt mycket om Gotland med sin karga mark och vindpinade barrträd.

Men så vips öppnade sig träden igen och vi styrde tillbaka ner till Sandhamn för att avsluta guidningen.

Tillbaka i Sandhamn

Efter att vi applåderat ciceronen tog jag Cecilia i hand och så sprang vi hela turen ett varv till för att vara säkra på att vi inte missat någonting, och få chans att ta fler foton.

Sen kom vi till Sandhamn för tredje gången med gott om tid att skrota runt, titta på båtar och fika på bryggan. Nu närmade klockan sig sju och alla turister utom vi hade åkt hem. Det var lugnt och stilla i byn.

Cecilia hjälpte mig ta bilder av Sommarängs-klänningen.

Sen satte vi oss att rita lite i väntan på båten.

När den väl la till var vi trötta av alla intryck och den annars tidsoptimistiska Cecilia var rädd att missa avgången. Det syns på denna bild som jag tycker om att kalla ”Stressad Turist Oroar Sig För Att Missa Avgången Om 20 Minuter Medan Mindre Stressad Turist Fortfarande Tycker Hon Har Saker Att Fotografera”.

Men vi hann ombord och kunde vinka hejdå till Sandön. Här syns sjövistet och Villa Berghem från havssidan.

Resan hem var ett värdigt avslut på utfärden. Vi satt i kvällssolen i fören med solen i ögonen och önskade dagen kunde varit ännu lite längre. Men då hade vi väl spruckit av intryck. Vi får återvända istället!

Mer läsning:

+ Spana in Cecilias post om dagen!
+ Guidens instagramkonto: Värmdöantikvarien
+ Guidens podcast om byggnadsvård: Finrummet podd