Sala: loppis, parkpromenad och Lisa Ekdahl på Sätra Brunn

Fredagen den 12:e juli påbörjade vi ett familjeäventyr! För att fira att mina föräldrar fyllt 60 år hade jag och mina tre yngre bröder kokat ihop en liten weekend-resa, fylld med loppisbesök, alpackor, älgar och smultronställen! Resan påbörjades en regnig fredag med att vi alla hoppade in i bilen och satte GPS:en på Sala.

Strax innan vi når fram till Sala ser vi en liten skylt med texten ”loppis” och pil mot en lada. Vi stannar bilen på gårdsplanen för att ta oss en titt. Det är Svenska Föreningen för Albinism som har loppis och jag faller genast för en liten stol. Den behöver kläs om men kostar en hundralapp och ställs undan för att vi ska kunna plocka upp den igen på vägen hem igen.

Här finns också en handbroderad duk i finaste blekingesöm och en burk för hästhattar(?). Mamma och minstebror fyndar medan jag klappar gårdshunden.

Aguélimuseet och promenad i Sala Stadspark

Molnen hopar sig allt värre när vi kör vidare mot Sala och regnet bryter ut precis samtidigt som vi parkerar bilen. Vi räddar oss in på Aguélimuseet för att titta på lokal konst. Impressionistiska målaren Ivan Aguéli föddes i Sala för 150 år sen men har också målat många motiv från Gotland där vi känner igen oss i ljuset och sanddynerna presenterade i tjock oljefärg.

När vi kommer ut igen gör regnet ett kort uppehåll och vi ger oss ut på promenad i stadsparken.

Daggkåporna gör verkligen skäl för sitt namn när vi vandrar längsmed stigarna och vattendragen mot parkens kärna.

Vattensystemet grävdes för att ge kraft åt Sala silvergruva ca tre kilometer bort.

Idag är det stadspark med vita träbroar och planteringar, omgivna av fina hus. Bilden på mig tar minstebror.

När regnet åter tilltar vandrar vi in till stadskärnan för att äta lunch. Här är husen små och färgglada med många bevarade detaljer.

Loppis på Strömsbacka återvinning

Innan vi beger oss mot boendet blir det ett sista stopp på Strömsbacka återvinning. Det här är en loppis med mycket junk, men oj så bra att ha i närheten när en behöver något specifikt. Här finns allt! På gårdsplanen trängs cyklar och möbler med krukor och kompostgaller.

Vi undersöker mystiska verktyg och hittar på egna användningsområden (fast pappa vet naturligtvis vad allting är).

Mamma finner blå Nittsjökoppar och mattrasor och jag köper en spillkum för 15 kronor. Signaturen i botten säger att den är drejad -86 och därmed äldre än jag.

Och när vi svänger in på gården där vi ska bo spricker himlen äntligen upp! Den soliga kvällen ska pappa med söner spendera i badtunnan och vid grillen, medan jag och mamma snabbt byter om för att bege oss ut på äventyr igen.

Lisa Ekdahl på Sätra Brunn

Dagens sista utflyktsmål är nämligen Sätra Bunn, en kurort med anor från 1700-talet. Här finns källan som givit orten sitt namn och över hundra gamla hus som spår från den tiden då man ”drack brunn” – alltså drack litervis med brunnsvatten för att förebygga eller behandla olika sjukdomar. Jag smakar på vattnet och är glad över att vara någorlunda frisk.

Men fint är det!

Mamma och jag vandrar runt bland de gamla husen och i parkerna, köper örtsalt gjort med växter från köksträdgården och ser hur spåren av regnet torkar bort omkring oss.

Tills det äntligen är dags för Lisa Ekdahl-konsert, och 25-årsfirande av debutskivan! Lisa Ekdahl är den artist jag lyssnat på längst i livet och hennes första skiva var också min första egna CD. Det blir en helt mäktigt musikupplevelse där varje sång sitter som ristad i ryggraden. Chokladhjulet som slumpvis snurrar fram låtar från senaste skivan lyckas pricka både min och mammas favoriter. Ännu mäktigare är det när två tranor flyger ut över publiken, upplysta av solnedgången, prick precis när bandet tar första tonerna till Flyg vilda fågel. Men mäktigast av allt är ändå Lisas skylt med texten ”Brinn för Josefin” på andra sidan.

Vi avslutar dagen så väldigt fint ihop med bandet. Medan dimman lägger sig över fält och ängar tar vi en taxi tillbaka för att spendera vår första natt på gården.