så, vi möts igen
Man klottrar halva meningar på servetter och baksidan av en inköpslista, man öppnar nya worddokument och pockar på den där fantastiska formuleringen, man googlar synonymer men tappar ord.
Man tror att man måste välja mellan att göra ingenting alls och någonting Makalöst.
Men sanning att säga har jag varken blivit mycket klokare eller kreativare under de månader som gått sen vi sist hördes. Jag har börjat brodera, dragit på mig benhinneinflammation och läst ytterligare några tusen sidor misantropisk poesi, men i övrigt är jag fast med samma demoner och samma ledvärk på samma inte helt ergonomiska pinnstol, omgärdad av samma omotiverande stadslukt i samma förort, en kvarts tågfärd från Bullshit City.
Med en skillnad.
Jag har insett att jag innerligt saknar det kreativa utlopp jag får av att läsa och driva en blogg. Och vilken dag passar väl bättre än denna soliga marseftermiddag att ansöka om er benådan?
Om här fortfarande finns rum för kryptik och verklighetsflykt, undermålig hantverkarkonst och fula porslinshundar önskar jag göra anspråk på den posten.
För jag saknar att försöka imponera på er.
Your Humble Narrator,
A
Camilla Bergvall
22 mars, 2012 at 06:05ÅH VAD LYCKLIG JAG BLIR!
felicia
10 mars, 2012 at 21:35Känner igen mig så mycket i det här. Kul att ha dig tillbaks! Det här bådar gott inför framtiden, tycker jag. Keep up the good work (så länge det känns inspirerande) <3
Malin
7 mars, 2012 at 21:49..diverse pappersremsor. Det, bland alla fina finformulerade ord, är spot on. Och ja tack, brodericafé är något jag mer än gärna besöker med fint sällskap
Malin
7 mars, 2012 at 21:47Kära Alicia! Så glad jag blir att du känner en lust till att börja skriva igen. Oroa dig inte för eventuella prestationsångestar, du har det skrivna ordets gåva likväl som ett vackert brinnande hårrufs och en fantastisk person. Så om nojor finns, släpp dem genast. Släng dem med de där demonerna, de är bara slöseri med imaginärt påhitt.
Sen vill jag försöka tacka för de hjärtegropsvärmande orden som du gav på min blogg. Satt (på toa, jag erkänner. Där man tänker och känner bäst, en stund av ostörd filosofimöjlighet) och läste dina ord och blev rätt blank om ögonen ska du veta. Det är nu man önskar att det fanns fler ord i SAOL för att beskriva känslor, men jag hoppas att du förstått någosånär vad jag menar i alla fall. Jag vet ju att du har en dån där fin känsla för att förstå det känslosamma mänskliga psyket, så jag känner mig ganska så lugn där.
Sen vill jag bara säga hur fint du beskriver det där med att klottra ner ord och fraser på
Anna
6 mars, 2012 at 18:15blir så himla lycklig. älskar för övrigt stockholmslivet. hör av dig när du har tid att träffa mig. tror att vi har mycket att prata om!!!
Ragnar rödskägg
6 mars, 2012 at 09:29Detta gör mig glad. Glad, I tell ya!
Lovisa
6 mars, 2012 at 09:00Ja! Åh vad roligt!
Klara
5 mars, 2012 at 20:22Välkommen tillbaka! <3
Hanna
5 mars, 2012 at 18:45Så himla fantastiskt underbart, jag blir så glad! Hur mycket har jag inte saknat det här?
Love.
Caroline
5 mars, 2012 at 15:50JA! Alicia, ja! :'D
Hanna
5 mars, 2012 at 15:49Åh, ja! Du har varit väldigt saknad! Har tänkt flera gånger att jag ska skicka ett pm på facebook eller nåt och be dig återvända till bloggen, men så har det känts lite halvt stalkigt och sådär så jag har låtit bli.
Jessica
5 mars, 2012 at 15:44JATACK GÄRNA.