processbilder från skapandet av Mormors bok
Mormors bok var ett omfattande projekt i många steg och såklart har jag massor av processbilder! Idag tänkte jag visa er några minnen från när jag skapade den. De här lingonkvistarna i min anteckningsbok var de allra första funderingarna som tog form på papper.
Skisser
Thea hade skickat en lista över ord som skulle porträtteras och en hel del referensbilder. När en jobbar med någon annan persons minnen är det viktigt att varje detalj blir rätt, och därför gjorde jag först skisser av alla motiv.
Fick veta att tändstickorna inte bränns, utan används till poängräkning i Yatzy och fick genom dialogen med Thea inblick i en släkts traditioner och vanor. Så evinnerligt fint!
Illustrationer i akvarell
Så skulle jag måla alla bilder i akvarell. Tolv små motiv i högra hörnet av varje uppslag, och en stor renfana att inleda berättelsen. Jag använde ett tunnare akvarellpapper, 200 g Canson Montval, som är ganska uselt som akvarellpapper beträffat men som kommer till sin rätt som boksidor. Tjocka fina sidor där inte bläcket riskerar att lysa igenom, och lagom för mindre akvareller utan alltför mycket väta. Eftersom boken skulle bindas med vikta ark och söm i mitten var jag tvungen att lyckas med en bild på varje sida av pappret. Det var lite nervöst men gick bra, bara en sida à två bilder fick göras om.
När jag målade hade jag skissen som kladdpapper för att blanda färger.
Jag använde visst inte mina vanliga Winsor an Newton-färger utan den loppisfyndade Reeveslådan jag hittade på Brick Lane.
Bokbinderi
Så skulle arken vikas och inlagan sys ihop.
Ryggen limmades och säkrades med en bit linnetyg. Limmet fick sen ligga i press i något dygn för att torka.
Pärmarna kläddes med ett grått, återbrukat linnetyg (samma som jag använt som bakstycke till Strix nebulosa och Farfarstugan) stärkt på avigan med vlieseline. Ett tunt, mörkgrått papper limmades mot pärmen och sen mot inlagan. Det var det svåraste med hela bindningen och jag svettades mig igenom hela proceduren.
Det allra sista jag gjorde var att limma den lilla fickan mot bakre pärmen och måla några rosor på lappen från mig.
Sen slog jag in och skickade boken till Västerbotten. Tackmeddelandet till Thea skrev jag på en av de bortvalda akvarellerna och en handbroderad lavendelpåse slank med i paketet. Thea kompletterade boken med en maskinskriven lapp med förslag på titlar och frågeställningar, och så lämnades gåvan över till hennes mormor!
Och det var några processbilder från ett av mina absolut mest omfattande projekt! Tänk att så mycket arbete kan gömmas mellan två pärmar. Jag har sagt det förr och jag säger det gärna igen – det är något magiskt med böcker ändå.
Mikaela
10 januari, 2019 at 19:34Vilket jobb alltså! Så sjukt fin bok, akvareller och idé och wow bara!
Alicia Sivert
12 januari, 2019 at 19:10Ååh, tusen tack Mikaela!!
Sandra
8 januari, 2019 at 00:06Åh, sånt här tycker jag så mycket om – processbilder, eller ”före och efter”. Det ger en så mycket bättre bild av det och man förstår ännu lite mer vilket arbete som ligger bakom.
Alicia Sivert
12 januari, 2019 at 19:09Jaa! Vad roligt! Det är viktigt för mig att inte bara visa den färdigpolerade ytan utan hela processen. Både av pedagogiska skäl och för att dämpa den där mystifierade konstnärsmyten. Så kul när det är uppskattat! :D
thea
3 januari, 2019 at 09:22Älskar hur den här gåvan blev ett utbyte åt alla håll och kanter: berättelser från mormor, behind the scenes (och fantastiskt kreativt utförande av dig) och så lite bakgrund och släkttraditioner från mig <3 Kan inte tacka dig nog för det fina arbete du la ner här. Att presenten blev möjlig. Och tack för att du visar också dina egna tankar och funderingar kring uppdraget, så himla fint att se och läsa!
Speciellt roligt att inse att andra inte sparar extraslag som vi gör! Tänker på det varje gång nu, när vi sitter där med varsin hög tändstickor och hoppas att alla extraslag ska räcka till en yatzy (eller, om den redan hänt, en chans med sex sexor, haha!) :)
Alicia Sivert
4 januari, 2019 at 19:52Jamen verkligen! Bästa samarbetet någonsin! Och jag tänker på er varje gång jag ser blå tändstickor – vilket förvisso inte är dagligen, men också när jag stöter på Yatzy, pioner och perkulatorer! Så sammanlagt blir det ganska ofta <3