4 juli, 2022 In Verandaliv

den första riktiga Gotlandsdagen

Vi hade redan varit ett och ett halvt dygn på ön när den första ”riktiga” Gotlandsdagen grydde. Men det är något alldeles speciellt med att vakna i hytten där längst nere på Sudret. Som om ingenting gills förrän då. Och det gjorde vi alltså för första gången den här morgonen.

Även om vi inte har tänkt flytta permanent till Gotland förrän om tre-fyra år så var det svårt att missa en visning av den lokala skolbyggnaden. Därför började vi dagen med att åka upp till samhället och titta. Inte skulle jag tacka nej till ett vardagsrum i en gammal skolsal med högt i tak och breda fönsternischer!

Eller en ateljé med ritbord vid detta fönster, va.

Hade det varit tre år fram i tiden hade vi nog givit oss in i budgivning på det här. En rätt hisnande tanke! Men nu nöjde vi oss med att drömma.

När vi kom ut från visningen och tillbaka till verkligheten hade det börjat regna. Inte så mycket förstås för det gör det sällan på Sudret, men tillräckligt för att vi skulle vilja knalla över vägen för att söka skydd en stund. Det fann vi på Vamlingbo prästgård där vi fick både lunch och fika. Säsongen var ännu inte riktigt igång så det var dukat inne i en av utställningssalarna. Mysigt att äta och titta på Lars Jonssons målningar samtidigt!

Toscapajen var grym! Maten också men portionerna är ganska små, vilket är väldigt bra om man tänkt fika efteråt.

Tillbaka i huset fortsatte det regna och blev riktigt kallt. Vi tände en basa och oroade oss över att ha packat alldeles för svala kläder. Jag kröp i mormors ylletröja som ligger kvar i en låda här för just dessa tillfällen och Andreas lånade morfars fleece.

När regnet lättade gick vi ut på en kvällspromenad. Nävan stod i full blom ute på backen. Det lilla regnet skulle göra den gott.

Jag antecknar i minnet att veckan innan midsommar är perfekt om man vill se ön stå i full blom. Senare i juli är det så torrt och gult. Nu fullkomligt sprakade ängarna av blåeld. Vem behöver egentligen odla invasiv lupin när det finns blåeld?

Vi gick ner till havet och fiskebodarna.

Och vips så tittade kvällssolen fram!

Vem ni tror jag är ihop med.

Vem jag egentligen är ihop med.

Tänk att man kan bli så in i själen sprittande lycklig av doften från ruttnande tång. Det är sommar för mig! Solkräm, svett och släke – som gotlänningarna kallar den.

Vi rotade strandfynd bland stenarna och tittade på vadarfåglar.

Medan solen vägrade gå ner igen, för nu var det nästan midsommar och ingen har väl tid att sova då!

0
30 juni, 2022 In Verandaliv

Norrköping – Västervik – Oskarshamn – Visby – Nore och alla loppisar vi hann med längs vägen

Redan min första semesterdag packade vi ihop och for till Gotland. Eller vi for till Gotland via Norrköping, Västervik och Oskarshamn för vi hade varit lite för sena med att boka båtbiljetter. Har man inte bråttom och gör många loppisstopp på vägen så är det en trevlig körtur, åtminstone för mig som inte kör!

Vi började i Norrköping med att äta matsäck vid kanalen och promenerade sen bort till Myrorna. Här skulle man kunna göra karriär på att köpa och sälja sa Andreas, det var fullt av fynd och låga priser.

Sen tuffade vi vidare mot Oskarshamn med David Ritschard i högtalarna och idogt googlande efter nästa loppispaus. Det blev i Västervik, där vi hann med Bistånd Östeuropa och Anders Nytt & Antikt precis innan stängning. Bägge guldgruvor! Från Bistånd Östeuropa kom jag med tre porslinsdjur och symönstret till min dröm-westernskjorta! Vävutrustningen lämnade jag motvilligt kvar eftersom jag inte vet hur den ska användas.

Hos Anders hittade jag ett helt vitrinskåp med rådjur och rävar av Erik Reimhult. Jag samlar ju egentligen på trähästar så en lång stund övertygade jag mig själv om att jag inte skulle ha med mig något därifrån. Men när Anders berättade att Reimhult var från krokarna runt Västervik och jag fick ta ut skulpturerna och känna på dem så blev jag så svag i själen att jag beslöt omhänderta ett rådjur. Ångrar mig inte. Men nu har jag fem rådjur i min ”häst”samling.

Det Reimhultska rådjuret. Krukan, trääpplet och miniatyrerna i koppar kom med från Myrorna i Norrköping.

De tre förtappade porslinsdjuren från Bistånd Östeuropa.

Hade det inte varit för att Andreas jobbat halvdag och vi kommit hemifrån först runt tolv hade vi hunnit med Döderhultarmuseet i Oskarshamn. Jag skriver det här som påminnelse till mig själv och tips till alla andra som i framtiden åker via Oskarshamn till Visby. Döderhultarn, eller Axel Petersson, var Sveriges mest kända träsnidare, och från samma trakter som Reimhult. Han gjorde mycket gubbar som jag inte bryr mig så värst mycket om men också några sabla fina kor jag gärna hade sett i verkligheten!

Sen följde alltså en lång båtresa med ankomst till Vippan strax efter 23. Vi tog in på Novi Resort och vaknade till denna utsikt innan det åter var dags att sätta sig i bilen.

Men först lite mer loppis: Kattstödet och PMU. Det blev inget köp av denna hundflaska men däremot stoppsvampen som skymtar i bakgrunden och den Lilla Sjöjungfru-figuren på en av bilderna ovan. Andreas hittade en del ur sin favoritservis, Röd Kant av Karin Björquist och alla var nöjda.

Snabb kik på några av favoritbutikerna i Visby: Akantus och GKF. På Akantus antikdel hittade jag en godisskål i rosa glas som såg ut som godis i sig självt. Den fick jag i present av Andreas. Förra sommaren hittade jag ett litet skåp till Muminhuset och då fick jag det, så besöken på Akantus brukar verkligen löna sig för mig.

Och på Galleri Wisby fanns detta underbara blombord av Tyra Lundgren. Ack den som ändå hade ett orangeri, va? Fast jag skulle nog aldrig komma mig för att ställa några krukor på den där dekoren.

Andreas spotade även Mikaela Puranens val i fönstret hos Mad Peach!

Okej, slutslöat. Vi åt glass, storhandlade och bilade hela vägen ner till Sudret och Nore. Där låg huset och väntade i kvällssolen. Andreas tog en välförtjänt öl på baksidan.

Och jag invigde nya godisskålen!

Så kunde semestern börja!

1
27 juni, 2022 In Konst och kreativitet

allmogemålat nyckelskåp av ett gammalt badrumsskåp

Hela vårterminen har jag jagat på loppisar efter ett rymligt nyckelskåp till jobbet. Antingen är det otroligt ute med nyckelskåp, eller otroligt inne för ingenstans fanns ett att finna. Min näst sista arbetsvecka slog jag därför till på ett gammalt muggigt badrumsskåp istället!

Här är tidernas kanske sämsta före-bild eftersom jag glömde att fota skåpsluckan vilken fick min huvudsakliga remake. Aja, ni kan säkert tänka er gulnad IKEA-laminat med en ful fräst dekor i lite av en timglasform.

Steg ett blev att skrubba och målartvätta hela skåpet.

På insidan skruvade jag sen fast lister och krokar, samt två bleck för hänglåset. Jag valde att inte lägga någon tid på att slipa och måla insidan eftersom nycklarna ändå kommer göra nya märken.

Dörren måste däremot få någon roligare dekor. Skulle jag hinna lära mig måla allmoge-inspirerade blommor min sista dag innan semestern? Jag läste boken Dekormålning av Marie och Lars Ruuth på bussen in till stan och började öva så fort jag kommit fram. Jag hade varken rätt pensel (rund, gärna mårdhår) eller färg (olja) så det fick bli en väldigt fri tolkning av allmogemåleriets faktiska teknik.

Jag upptäckte att kombinationen av ockran och den bruna akrylfärg jag tagit fram påminde om solrosor, och så experimenterade jag fram en allmogesolros med inspiration från bokens penseltekniker och landskapsbroderiernas bottensömmar.

Inte många timmar kvar nu och noll tid att tänka om! Jag skissade upp en bukett med tre solrosor och gick på lunch.

Här kommer äntligen en före-bild på skåpsluckan. Före, fast efter tvätt, slipning och grundmålning i grått.

Allmogeblommorna ska gärna målas i olja så färgerna hinner interagera och blandas med varandra under tiden man målar. Jag hade bara akrylfärg som är snabbtorkande och därför blev det inga processbilder under denna kamp mot torktiden.

Ta-daa!

Solrosorna är målade först som en brun oval, sen har jag gjort de gula kronbladen i två penseldrag styck medan jag snurrat skåpsluckan för att alltid arbeta ifrån mig. Snabbt dit med rödbrun färg på torr pensel och sist ett rutnät över blommans mitt som en flört med broderierna från samma tid. I den bästa av långsamtorkande allmogevärldar hade den bruna färgen från blommans mitt spridit sig till kronbladens fäste i och med att de målats vått i vått, men här fick jag istället lägga lite färg ovanpå.

Jag signerade med initialer och årtal som en riktig dalakrusare.

Och med ett par påtår kaffe till godo var nyckelskåpet klart lagom till att jag skulle gå på semester och därefter tjänstledighet. Puh!

Skissen satte jag upp vid min kollegas arbetsbord med en viktig uppmaning. Vill jag bli ihågkommen för någonting efter det här dryga året i kostymateljén så är det just värdet av att ta en paus och ett steg tillbaka. Nu slutar jag gå runt som ett vandrande dåligt exempel på hur det går om man stressar för mycket och övergår till att vara student! Äntligen!

2
21 juni, 2022 In Verandaliv

detta har hänt

Okej, så den grej som mest hindrar mig från att använda den här bloggen är att jag inte använt den särskilt mycket de senaste tre åren. Jag kan ju inte skriva om min arbetsträning när jag inte berättat att jag arbetstränar, utvärdera min stressrehab när jag inte sagt att jag gått på stressrehab (fyfan vilka tråkiga exempel, förlåt). Om jag refererar till Andreas tilltagande samling av Sven Wejsfelt-kreamik eller mina broderade porslinsdjur kommer ni säga ”VA!” förutsatt att ni inte hänger på Instagram. Och jag vill börja blogga igen just därför att jag inte vill förutsätta att folk hänger på Instagram. I skrivande stund har jag faktiskt Instagrampaus själv (skryt). Därför kommer nu en otroligt tråkig men för min hjärna och er förståelse nödvändig sammanställning av vad fan som hänt sedan senaste avsnittet i serien om Alicias Liv. Ni kan hoppa över den om ni vill men säg då inte ”VA!” sen när jag pratar om kråkslott och elefantöron.

Detta har hänt:

Hösten 2019 går jag in i väggen. Det suger multum.

Jag försöker komma tillbaka till jobbet tre gånger med misslyckade resultat. Fortsatt sugigt.

Covid bryter ut och fuckar heeela världen och i allra högsta grad min ångestiga hjärna.

Våren 2020 börjar jag bygga ett Muminhus i miniatyr för att distansera mig från allt kaos.

Jag springer 1,5 mil i veckan och mår i allmänhet inte toppen.


Andreas börjar samla på keramik av en gubbe som hette Sven Wejsfelt och var drejare åt Stig Lindberg.

Min morfar dör hösten 2020. Nu suger det så mycket att jag tappar ord. Jag slutar springa och börjar äta godis.

Tredje heltidssjukskrivningen remitteras jag till stress-rehab i fyra månader. Jag går där november 2020 – april 2021. Får KBT, läkarvård, sjukgymnastik, lär mig mindfulness och övar på att åka buss. Ska inte det här inlägget bli roligt snart, undrar ni.


Min familj tömmer morfars systers villa och sommarboende (läs: kråkslott). Jag räddar en hundraårig gunghäst från den övervuxna trädgårdsmästarbostaden. Det här är en sån grej jag tänker att ni kommer vilja se bilder av. Jag drömmer mardrömmar om att rensa hus i flera månader.

I april 2021 börjar jag arbeta 25% i kostymverkstaden på jobbet. Jag är alltså på min ordinarie arbetsplats men har helt anpassade uppgifter och ingen undervisning.

Andreas förkunnar att 2021 (och kanske även 2022?) är Det Stora Karin Björquist-Året och börjar således samla på Karin Björquist-keramik.

Andreas skapar ett Instagramkonto för sitt samlande: Gustavsbergsgubbar.

Min familj tömmer mormor och morfars radhus där de bott i 60 år. Det är det jobbigaste jag gjort i mitt liv. Jag fortsätter drömma mardrömmar om att rensa hus.

Min samling trähästar utökas märkbart under 2021-22. Det tillkommer kor och rådjur. Under en period även bisonoxar men dem har jag sålt nu. Jag går också otroligt mycket på loppis trots att jag drunknar i grejer. Ser det som nån slags terapi (men jag går i riktig terapi också).

Jag raderar min Facebook (skryt) sommaren 2021 och har ej saknat den sedan dess.

Hösten 2021 broderar jag ett par porslinsdjur liksom på skämt, det urartar senare.


Mormors katt Teno blir utkastad från ålderdomshemmet. Han får flytta in hos oss och sedan dess har vi inte sovit ordentligt. Teno är 17 år och döv med dåliga njurar och artros. Hans mentala kapacitet är diskutabel och han skriker när han vill nåt. Alla tycker att han är söt på Instagram. Andreas hotar med att flytta hemifrån.

Andreas börjar samla på andra Gustavsbergsgubbar så som Bengt Berglund och Anders Bruno Liljefors. Han köper även ett parti Konstfack-keramik av Bertil och Ulrica Hydman Vallien. Jag slutar hålla koll på exakt vad han samlar på.


Vårvintern 2022 håller jag på med ansökningar och arbetsprover till konstskolor. Det är så intensivt och jobbigt att jag tar en lång broderipaus och börjar tälja björnar istället. Vi samlar björkved i travar på altanen.

Vi spontanköper nästan en 1850-talsgård på Gotland men hejdar oss i sista stund. Den ligger för nära vägen och jag vill ju plugga.

Andreas börjar samla på porslinstoaletter i miniatyr och konstgods handsignerat (mycket viktigt att det inte är stämplat) med studiohanden.


Jag går successivt upp i arbetstid under vårterminen 2022. Det är jobbigt men går bra. Jag fortsätter att vara i kostymateljén och ägnar tiden åt att laga, skapa, sortera och på andra vis underhålla förrådet av rekvisita och kostym. Tex syr jag fyra elefantöron, fållar ridåer och bygger ett skitstort krucifix till en teateruppsättning av Mästaren och Margarita. När jag går på semester i juni är jag uppe i hela min 80% tjänst. Rätt sjukt ändå!


Jag plockar upp sybågen igen och broderar nästan 20 porslinsdjur. Mer om det, eh, senare.

Ni börjar swisha mig pengar för att adoptera porslinsdjur på loppis och brodera av dem. Jag köper 30 porslinsdjur (som säkert blivit ännu fler sedan jag skrev det här). Andreas hotar med att flytta hemifrån.

Jag får besked att jag kommit in på mitt förstahandsval och ska få börja plugga till hösten! Min sista arbetsdag lämnar jag in jobbmobil och nycklar och säger hej då för de kommande tre åren. KÄNNS GÖTT!

Jag tar Instagrampaus för att försöka sy och blogga. Resultatet ser ni här. Värt det? Vet ej.

Okej, det tror jag var allt i stora drag. Om jag missat något väsentligt fyller jag väl på det i efterhand så bokmärk gärna det här inlägget för att hänga med i den kommande säsongen av Alicias Liv. I nästa avsnitt: Porslinsdjur, ett remakeat badrumsskåp eller fjolårsbilder från Carl Larsson-gården i Sundborn? Vi får se.

6

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.