”Sy något i trikå” står det i en av rutorna i Fredrikas och Josefines Sybingo. ”Sy något i trikå”. Det gick en ond aning genom mig redan när jag läste rutan i bingobrickan, men det lät ju så enkelt. ”Sy något i trikå”. Sy något. I trikå.
Så härom helgen utnyttjade jag Sybingorabatten på Tygverket och köpte ett par meter lejongult trikåtyg. Snappade också upp nya dragkedjor, en stor rulle svart sytråd och fyndade inte mindre än två par gardiner på Myrorna som skulle duga fint till klädsömnad. Uppfylld av lust for jag hem och trädde maskinen med gul tråd, letade fram manualen och läste på om elastiska sömmar. Provade lite, provade igen. Det verkade funka. ”Sy något i trikå”.
Med viss vånda satte jag saxen i min favorit-t-shirt. Den djupt skogsgröna, med hål och noppror som jag bara använder hemma numera. Klippte noggrant bort alla sömmar och sparade bitarna från ärmar, fram- och bakstycke att använda till mönster för en ny. Inte bara en ny, jag har längre drömt om att helt kunna sluta gå i klädaffärer, och att kunna sy upp basplagg som t-shirtar och cykelbyxor i trikå vore ett stort steg i den riktningen.
Jag nålade upp den sönderklippta t-shirten på tyget. Det var knöligt. Det var som att trikåtyget liksom växte i alla riktningar oavsett hur försiktigt jag höll. Som att försöka fånga in och forma filmjölk. Jag svor lite. Klippte fel direkt. Svor igen.
Lika eländigt var det att nåla men jag fick till det någotsånär. Det ser lite stort ut, tänkte jag, men det ger sig nog när sömsmånen försvinner. Jag satte tyget i maskinen och körde en raksträcka eller två. Det gick bra. Det töjde sig lite i sömmen så jag måste mata försiktigare, okej, vi provar.
Jag nålade axelsömmarna, satte pressarfoten på tyget och trampade på pedalen. Kadagadagulp sa symaskinen och åt upp halva axeln. Rätt ner i undertrådsspolen gick den och kom inte upp igen. Jag, som inte haft undertrådstrassel sen jag köpte min älskade Easy Jeans, skruvade bort bottenplattan och svor igen. Bökade loss trasslet, klippte bort det trasiga tyget, jämnade till alla bitar på nytt, samma med andra axeln, nålade om, satte i maskinen och försökte igen. Det gick, tyget sträckte sig fortfarande i sömmen.
Jag provade t-shirten som just nu var ett linne. Men nej, dethär går ju inte. Femton storlekar för stor i alla riktningar. Jag jämförde med mönstret, det stämde. Konstigt. Jag klippte bort alla sömmar jag just gjort, tog in sidorna, klippte nya ärmhål och en ny ringning, sydde ihop igen. Fäste ärmarna, försökte fålla kanten. Allting gled omkring under pressarfoten. Sy något i trikå. Som att sy i filmjölk.
Och så höll det på. En halv dags klippande och svärande för en liten t-shirt, som i slutändan fortfarande hade töjda sömmar, en alldeles för bred och sladdrig urringning (hur nu det gick till, men jag har givit upp att spekulera) och som varken är särskilt snygg eller sitter vidare bra.
Det blir nog ingen självproduktion av t-shirtar eller cykelbyxor, och sy i filmjölk ska jag akta mig för framöver. Men jag lärde mig något nytt, blev påmind som den där skaparfrustrationen jag som pedagog måste bibehålla förståelse för även om jag själv utvecklas ifrån den och jag sydde något i trikå! Med betoningen på något.
Alla foton är tagna av Andreas Fagerström
Mina mer lyckade projekt hittar du under taggarna Sömnad och Kläder på aliciasivert.se.
T-shirten är mitt andra augustibidrag till Sypeppen med Sew it Yourself.
