22 december, 2009
In
Uncategorized, Verandaliv
Det bästa med julen är att
o Det alltid är något som doftar, oavsett tid på dygnet. Nybakt vörtbröd 23.53 en måndagkväll!
o Det alltid finns någon form av godis framme där chokladen håller på att stelna eller kolor som väntar på att rullas in i papper, vilka man kan smyga åt sig utan att lämna värre spår än en kladdig tom fläck på brickan, och som i värsta fall kan beskyllas varit ’misslyckade’.
o Om man har tid är det ett utmärkt tillfälle att låta kreativiteten flöda i form av påhittiga klappar, vackra paketeringar, kreativa julkort och fyndiga rim.
o Gemenskapen och allt det där.
Det sämsta med julen är att
o Man är ständigt för mätt.
o Man saknar inspiration, tid och kapital.
o Alltihop i slutändan bara handlar om stress och prestationsångest.
o Gemenskapen blir tillintetgjord när alla är stressade och irritabla.
Nu vågar jag i varje fall påstå att jag är klar med inköpen – och relativt nöjd. Klar med skolan är jag också, och jag överlevde både att opponera och få min egen rapport ifrågasatt. Eftersom vi slutade något tidigare än tänkt mötte jag upp mor min på stan, för att avnjuta ’afternoon tea’ på Vetekatten. Scones med marmelad och sylt och lemon curd och vispad grädde och färskost och muffins med kardemumma eller blåbär och ugnstorkade bullskorpor och kaffe och te i mängder. Det kan vara paradiset.
För att avsluta i fel ände var det minus tolv grader när jag skulle till plugget i förmiddags. Så jag gjorde det: jag tog på mig täckbyxor! För första gången sedan lågstadiet (om ens det?), och i mammas fleecetröja, åkte jag till skolan i täckbyxor. Det var det värt.
rubrik ur CANDY’S ROOM av BRUCE SPRINGSTEEN
