21.00: Skål för snygga män!
21.30: Skål för männen, de är det bästa vi har… i den vägen.
22.00: Skål för männens pengar!
Några timmar senare: Vi splittar notan, 2 – 0 = 8…
Män i uniform.
Män med instoppad skjorta.
20-talsmän i knälånga rockar.
Svettiga, blodiga, smutsiga män.
Mörkhåriga män.
Män som är bra med barn (småbarnspappor hallåå).
Män i koordinerad klädsel.
Män i koordinerad klädsel som gör koordinerade rörelser!
Bredaxlade, välbyggda män.
Pianospelande män.
Passionerade, romantiska män som kan visa sina svagheter (Jake i typ alla roller han gör: ”But you didn’t want it, Ennis. So what we got now is Brokeback Mountain! Everything is built on that, that’s all we’ve got, boy, fuckin’ all. So I hope you know that, even if you don’t never know the rest.”). Befarar att de bara finns på film.
Ansvarstagande män.
Skäggstubb.
Intelligenta (inte ”smarta” inte ”välutbildade” – utan intelligenta) män.
Män som retas.
Hängivna män som brinner för något (för min del gäller arbetarklassromantiker snarare än tändsticksasks- och frimärkssamlare).
Skomakartummar.
Det var allt jag kom på såhär på rak arm under städningen. Och observera att jag använder ordet ’män’ och i ordet ’män’ ingår inte några gnälliga popparpojkar eller självhävdande grabbhalvor, oavsett om de tillhandahåller en eller två av nämnda egenskaper.
Några tillägg?
Eftersom mössen i huset varken sjunger eller syr har jag hela dagen varit på jakt efter balklänning och cocktailklänning. Egentligen hittade jag både och redan i onsdags, men priset var så hutlöst att jag var fast besluten att prova varenda klänning i stan innan jag nöjde mig.
Sagt och gjort. Jag har gått från skräpiga second hand-affärer där klänningarna är illasittande, urtvättade, omoderna och med svettfläckar under armarna, till tjusiga second hand-affärer där Lisa Larsson domderar bland stiliga modeplagg med trådsmala midjor, och till affärer med nya klänningar till nypris. Jag har säkert provat 30 plagg.
Dessvärre var det kreationerna från i onsdags som satt bäst, såg bäst ut och kostade mest. En svart långklänning med vitt upptill och rött skärp i midjan, samt en gammelrosa cocktailklänning med vid kjol och svart skärp. Bägge axelbandslösa. Bägge i siden. Bägge underbara. 4000 kronor styck. S i n n e s s j u k t.
I sista affären, medan det sista andetaget närmade sig och den sista orken rann ut, fann jag slutligen en mörkt grön, tight men veckad cocktailklänning. Den behövde sys in, men var på rea, och med skräddarpriset inräknat och realisationen borträknad gick den på 1700 spänn. Värt, om man jämför med den förra.
Så. Jag har inga pengar. Cirkus 6000 riksdaler brända på två klänningar, men det fina är att det inte finns billigare att få tag på, och att de inte kan vara mindre seriösa för det är inget ”mindre seriöst” jag ska gå på. Så. Det blir värt det, även om det värker i plånboken. Det är studiebidrag och alla mina sparpengar som ryker – det blir inget öldrickande eller chokladätande eller fikande eller bussåkande på ett tag.
Har jag tur skjuter mormor till med lite, det kastade hon lyckligt ur sig att hon skulle när jag fick inbjudan, men om det var ren chockreaktion eller ett verkligt erbjudande återstår att se. Jag är i vart fall väldigt nöjd med bägge klänningar, och den längre kommer jag kunna använda länge – bara jag blir bjuden på evenemang med dresscode. Så, bjud mig gärna på öl, choklad, fika, bussremsor och storslagna partyn!
Då återstår skor, BH, strumpbyxor, väska och sjal. Herre hu.
P.S. Självklart har jag kollat uthyrningar också – de plaggen var ännu värre än de från förstnämnda second hand-butiker. D.S.
Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.